Nästa partiledare

Göran Persson sitter kvar och han säger att han inte har några planer på att avgå. Naturligtvis säger han det, vad skulle han annars säga? Diskussionen om hans efterträdare har pågått ett tag inom socialdemokraterna. Bland kandidaterna nämns Thomas Bodström, Pär Nuder och Thomas Östros.

Det gör mig lite orolig. Feminismen började i kvinnoförbundet, den spred sig till studentförbundet och sedan till SSU. SSU och LO drev igenom att feminismen skulle skrivas in i partiprogrammet på partikongressen 2001. Vi är ett feministiskt parti och det förpliktar. Det går inte att säga att man är feminist och sedan köra på i samma gamla hjulspår som man alltid har kört i.

Jag hör många, också människor i min egen ålder, som pratar för dessa manliga kandidater. De avfärdar de kvinnor som finns med fraser som "hon är för oerfaren" eller "hon kan inte vinna val". Något man inte hörde om varken Ingvar Carlsson eller Göran Persson när det begav sig trots att de inte var mindre prövade än de kvinnor som nu kan vara aktuella. De gamla hjulspåren är tydligen svåra att ta sig upp ur.

Min partiledarkandidat blev mördad några dagar före folkomröstningen om euron 2003 så därför har jag fått hitta andra namn. Här kommer några bra kandidater i bokstavsordning:

• Carin Jämtin
• Wanja Lundby-Wedin
• Ulrika Messing
• Mona Sahlin
• Margot Wallström (min favorit)

Som du märker har alla en sak gemensamt, vi kan inte kan välja en man en gång till.