Behärska er för i hel-*¤"#-te

För andra gången på kort tid har en politisk skandal liknats vid Watergate. Statsvetarprofessorn Mikael Gilljam liknade KDU:aren som försökte bli anställd av socialdemokraterna vid Watergate och nu liknar media och tyckare det nu aktuella dataintrånget vid samma sak. Det är dags att sansa sig.

Watergate var (förutom ett hotell) en skandal där republikanska partiarbetare gjorde inbrott i demokraternas partihögkvarter. Den sittande presidenten Nixon kände förmodligen till det. Allt som sägs i Oval Office spelas in på band och Nixon stal några av banden och man misstänker att det berodde på att samtalen som fanns på de stulna banden bevisade Nixons skuld och vetskap om inbrottet. Nixon vägrade hårdnackat att lämna ut banden och när han dog 1994 hade han fortfarande inte gjort det.

Denna skandal kan inte liknas vid dagens dataintrång. Åtminstone inte än. Vi kan bara spekulera i det men jag tror inte att Leijonborg kände till verksamheten. Om det ska liknas vid Watergate måste han ha gjort det och han måste dessutom ha arbetat för att undanhålla bevis.

Om man skriker Watergate vid varje politisk skandal så kommer vi att devalvera begreppet Watergate för vad händer den gång då en högt uppsatt partiledare eller till och med statsminister har beordrat eller känt till skumma operationer mot politiska motståndare? Vad ska vi skrika då om vi använder samma ord som när en sketen ungdomsförbundare klantar sig?

Det sägs att folkpartiet förlorar på skandalen men jag tror inte på det. Vi är alla förlorare. Återigen får människor bevis för uppfattningen att vi som är politiskt aktiva till största delen sysslar med skumraskaffärer istället för att förverkliga våra visioner om en bättre värld.

Det är dags att lugna ner sig.


Detta inlägg är pingat på Intressant.se.


Andra bloggar om Politik Val 2006 Folkpartiet Dataintrång Watergate Skandal