01 september 2006

Om ett demokratiproblem

Igår blev Maud Olofsson utfrågad i Sveriges television. Klockan 20.18, alltså 42 minuter innan utfrågningen var över, drog Expressen igång en omröstning på sin hemsida där vi skulle betygsätta Mauds insats. Detsamma gjorde Aftonbladet. I båda utfrågningarna tyckte ungefär 40 procent att hon var usel och ungefär 28 procent tyckte att hon var fantastisk, påfallande lika resultat alltså. Det har vart likadant för partiledarna som har blivit utfrågade före henne.

Två kommentarer

För det första... Var ligger värdet i dessa undersökningar? De röstande utgör inte något som helst urval av befolkningen i stort och naturligtvis är antalet partisympatisörer från båda håll överrepresenterade i dem. Alla borgare vill sätta bilden att hon gjorde bra ifrån sig och ger henne högsta betyg. Alla på vänsterkanten vill det motsatta och deklarerar att hon var kass. Annars skulle inte det sämsta och det bästa betyget vara så enormt överrepresenterat bland "läsarnas" åsikter.

Anledningen till att smörjan ändå blir en nyhet är att det är att det är så lätt gjort för journalisten. Dra igång en omröstning, låt andra göra jobbet och rösta och skriv sedan ihop artikeln. Det går på några minuter. Det krävs ingen som helst efterforskning eller faktakontroll och om någon ifrågasätter siffrorna kan du alltid gömma dig bakom standardformuleringen:

"Omröstningen ger en bild av vad Aftonbladets nätläsare tycker. Resultatet ska inte ses som representativt för allmänheten i sin helhet"

Om det nu inte är representativt så kan man ju fråga sig varför de ens publicerar skiten.

Den andra frågan är denna...

Är politik en tävling? I idrott är det ofta enkelt att betygsätta någons insats, Carolina Klüft springer snabbare än jag, alltså är hon bättre. Det finns objektiva kriterier som gör det enkelt att avgöra vem som är bäst.

Så är det inte i politik. Jag såg Maud Olofsson igår och jag tycker att hennes politik är riktig dålig. Enligt ovanstående logik borde jag alltså bedöma hennes insats med en överkryssad geting men det är ju rimligtvis inte det som ska betygsättas. Istället borde jag bedöma hennes insats att förmedla Centerns politik till väljarna. Om hon lyckas med det på ett bra sätt ska hon få höga betyg. Det tycker jag att hon lyckades med.

I politik går det inte att slå fast vem som är objektivt bäst för det handlar om värderingar som det inte går att tävla i. Ändå finns det politiska kommentatorer som bedömer politikers insatser som om det vore en fotbollsmatch. Kvällstidningarna är varken bättre eller sämre än Public service.

Medias mekanismer

Media gillar konflikter. De är fräckt att dra på med rubriker och bilder som förkunnar att 40 procent av läsarna tycker att Maud Olofsson är usel eller att hon får en överkryssad geting. Det behöver inte vara en korrekt rapportering för man kan alltid använda standardformuleringen ovan.

På lite längre sikt är det ett problem för demokratin för det ger en felaktig bild av hur partierna och demokratin fungerar och arbetar. När jag till exempel berättar för folk att en stor majoritet av alla beslut i kommunala nämnder och styrelser fattas i totalt enighet blir många väldigt förvånade.

Media ger människor en felaktig bild av hur politiken fungerar och det är konstigt att det inte är fler i journalistkåren som ser det som ett problem.

Patrik Johansson skriver mer.


Detta inlägg är pingat på Intressant.se.



Andra bloggar om Politik Aftonbladet Expressen Media Val 2006 Maud Olofsson Demokrati

0 kommentarer:

Skicka en kommentar

Prenumerera på Kommentarer till inlägget [Atom]

Länkar till det här inlägget:

Skapa en länk

<< Startsida