10 års väntan på Smålands finest

När jag var liten älskade jag Frödinge ostkaka. Mina föräldrar köpte det lite då och då men inte för ofta för då uppskattar man det inte lika mycket, en filosofi jag har hållt på sedan dess. Exempelvis väntade jag i två månader med att smörja gångjärnen på min gnisslande toalettdörr för ett tag sedan. Du anar inte hur skönt det var att sedan kunna öppna den utan att det gnisslade.

Den 20 november 1995 ryckte jag in i lumpen. Efter en månads grundutbildning fick vi gå ombord på våra båtar, i mitt fall var det HMS Urd och HMS Skramsösund. I flottan har varje båt minst en kock, i mitt fall hette han Daniel.

Efter några veckor upptäckte Daniel att han inte hade någon övre gräns på matkontot. Ivrigt påhejad av både värnpliktiga och befäl skämde han bort oss med oxfiléer, gräddsåser och goda efterrätter. Han köpte in femkilospaket med belgisk choklad och lådor med After Eight, en annan av mina passioner. Det var bra för humöret men kanske inte lika bra för midjemåttet.

Jag bad Daniel att köpa Frödinge ostkaka och det gjorde han. Flera gånger i veckan faktiskt och precis som mamma och pappa sa när jag var barn så slutade jag uppskatta det lika mycket som jag gjorde i början. Därför fattade jag ett drastiskt beslut när jag muckade, jag skulle inte äta After Eight eller ostkaka på tio år. Det kan låta banalt men det var ett stort beslut.

Jag muckade den 7 januari 1997. Idag har det alltså gått tio år och ostkakan stor i ugnen.

ÄNTLIGEN!!!