07 december 2006

Denna kan jag faktiskt inte rekommendera

Jag har ett stort filmintresse. Jag går på bio ofta, jag hyr många filmer och jag ser gärna filmer av andra skäl än själva historien. Hur har regisören lagt upp berättelsen? Hur är dem filmad? Skakig handkamera? Är den ljus eller mörk? Vilken färg har den? Har du till exempel lagt märke till att Star Wars IV (1977) är beige, att Star Wars V (1980) är vit och att Star Wars VI (1983) är grön? Slump? Knappast.

Det finns otroligt mycket att upptäcka och lära i filmens värld, saker om sig om sig själv och om sin omvärld m.m, och därför brukar jag ofta rekommendera bra filmer till mina vänner. Nu har jag dock sett en bra film som jag faktiskt inte kan rekommendera. Den heter Saw III. Det är det äckligaste jag har sett sedan Salò och de 120 dagarna i Sodom som Pasolini gjorde redan 1975.

Jag ska inte avslöja några detaljer i denna filmen men för att du ska få en känsla av vad det handlar om får du här inledningen av föregångaren, Saw II.

En man vaknar upp i ett mörkt rum med mycket sparsamt möblemang. Runt halsen har han en krage på sig med två stålplattor med taggar på. När han har vaknat slås en TV på som spelar upp ett meddelande:

Runt din hals har du en krage. Plattorna kommer snart att slås igen och taggarna kommer att tränga in i ditt huvud och döda dig omedelbart. Någonstans här i rummet finns nyckeln till låset på kragen, om du hittar nyckeln kan du ta av dig kragen och rädda ditt liv. Du ska nu få en ledtråd på var nyckeln ligger. (så visas en röntgenbild av mannens skalle där man ser att nyckeln ligger inopererad bakom hans ena öga). Rösten fortsätter: Detta är en lek, vi ska se hur mycket och hur gärna du vill överleva. På bordet framför dig ligger en skalpell. Du har en minut på dig.

Jag skulle vilja säga att jag gillar skräckfilmer, och det gör jag i och för sig, men ändå inte. Jag minns fortfarande med välbehag när jag och några kompisar cyklade till macken i Vaxholm för att hyra Aliens när den kom 1986. Vi såg den hemma hos Björn i min klass utan att våra föräldrar visste om det och vi blev skitskraja. Den krypande och psykologiskt äckliga känslan när Ripley kröp omkring i rymdskeppet och inte visste om det fanns en alien runt hörnet var fantastisk.

Det är dessa skräckfilmerna jag gillar men de görs så sällan och det är lite tråkigt för det är riktigt kul att bli skitskraj.

Tyvärr är det inte många skräckfilmer som klarar av bygga upp den psykologiska skräcken. Istället är det vanligare med överraskningsskräck, någon går i ett mörkt hus där en mördare finns och något hoppar fram. Hela publiken hoppar till av rädsla tills det visar sig att det "bara var en katt". Puh va skönt. Den skräcken är så mycket lättare att göra än att ägna tid åt att bygga upp rädsla i en berättelse.

Vad har detta då med Saw III att göra? Det är en riktigt bra skräckfilm. Bra i bemärkelsen att den är obehaglig att se på och att man är på helspänn hela tiden. Ändå kan jag inte rekommendera den, åtminstone inte till alla, den är nämligen fruktansvärd våldsam och brutal. Tortyren ovan med mannen som måste skära ut sitt öga för att rädda sitt eget liv är uppdaterad till än mer brutala nivåer och de är fler.

Se den om du är riktigt hårdhudad. Annars bör du faktiskt låta bli.

Detta inlägg är pingat på Intressant.se.

Andra bloggar om

0 kommentarer:

Skicka en kommentar

Prenumerera på Kommentarer till inlägget [Atom]

Länkar till det här inlägget:

Skapa en länk

<< Startsida