Om bra och dålig öl

En av mina bästisar (det var längesen man använde det ordet) har flyttat till Åland. Jag är där några gånger varje år och sist kostade färjan tur och retur 55 kronor. I priset ingick bussresan till och från färjeläget i Kappelskär utanför Norrtälje, ganska billigt med andra ord och anledningen stavas Tax Free. Åland är en självstyrande del av Finland vilket har gett dem rätten att inte vara med i EU:s skatteunion, en rätt som de praktiserar, och därför finns den skattefria alkoholförsäljningen kvar.

På färjan kan man köpa skitöl som Koff, Carlsberg, Tuborg, Lapin Kulta, Olvi och Karhu. Denna dynga håller den åländska turistnäringen under armarna för folk köper den med glädje. På Viking Lines hemsida finns information om dagsturer till Mariehamn, man åker klockan 07.45 på morgonen och är hemma samma kväll. Informationen om vad man kan göra iland är begränsad, förmodligen av det enkla skälet att de flesta faktiskt inte bryr sig om vad man kan göra där, de åker bara för den billiga alkoholen.

Öl kan vara en gudadryck om man köper rätt öl och smörjan som man kan köpa på Ålandsfärjan eller som man beställer på krogen under namnet stor stark är INTE rätt öl. Det finns många sorters öl och om den som vill ge sig in i denna enorma värld men inte riktigt vet var man ska börja får här lite konsumentupplysning.

Fördelen med bra öl är att den inte kostar så mycket mer än dålig öl. För en tia extra kommer man upp i mycket god kvalitet och systembolaget har ett utmärkt utbud. Prova dig fram och se vad du gillar.

Serveringstemperatur
Det är naturligtvis en smaksak men själv föredrar jag att mörka öler ska vara varmare än ljusa. På krogen brukar jag därför alltid beställa mörka öler på flaska även om de finns på fat, flaskorna förvaras ofta på ett lager innan de ställs in i kylarna. Be därför att få en flaska från lagret direkt. Fatölen kyls alltid och därför går mörkt fatöl bort.

Det finns några olika sorters öl och varje sort har i sin tur många sorter inom sig som jag inte kan gå in på men här kommer de vanligaste:

Porter/Stout
Porter och stout ser lika ut men har lite olika smak. Stout är fylligt, beskt och har en låg sötma. Portern är också fyllig och besk men med sötma i sig.

Den är mycket mörk, ofta som kaffe, vilket beror på att malten är rostad. Den har en ganska brödig smak, ofta med inslag av choklad och kaffe. Ibland har den en hög alkoholhalt, ända upp till tio procent, men om den är bra blir den inte spritig i smaken.

Exempel på goda porter/sout är:

Carnegie Porter från Göteborg (bryggs nu i Falkenberg)
Dragon Stout från Jamaica
Anchor Porter från USA
Slottskällans Imperial stout från Uppsala
Guinness från Irland
Jakt från Polen
Young's double chocolate stout från Storbritannien

Ale
Ale är ett överjäst öl vilket betyder att jästen lägger sig på ytan under tillverkningsprocessen. Vörten blir jäst i en högre temperatur en vanligt lageröl vilket ger en annan smak. Färgen varierar men i korthet kan man säga att den är mörkade en Pripps blå men ljusare en stout, lite kopparfärgad.

Det finns väldigt många undersorter, Irish Ale, Bitter Ale, Pale Ale, Brown Ale, Old Ale m.fl. och de skiljer sig åt, ibland ganska mycket.

Sammanfattningsvis kan man säga att den har en utpräglad smak av humle, ibland med inslag av knäck och nötter. Den är ofta ganska lite kolsyrad och den har ofta en lägre alkoholhalt, ungefär som vårt mellanöl.

Exempel på goda ales är:

Boddington från Storbritannien
Slottskällans Pale Ale från Uppsala
Murphy's från Irland som har många olika sorter
Jämtlands Pilgrim Ale från Bräcke
Westmalle dubbel från Beligen

Veteöl
Veteöl går ofta under det tyska namnet Weißbier. I "vanlig" öl använder man mältat korn men i veteöl har man blandat in mältat vete också. Det finns i två former, "Mit hefe" där man inte har filtrerat bort jästfällningarna och "Kristall" där man har gjort det.

Smaken har blir mildare och inte så mycket beska från humlen. Istället är det jästen med alla sina fruktiga inslag som dominierar.

Exempel på god veteöl är:

Hoegaarden från Belgien
Erdinger Weißbier från Tyskland
Franziskaner Hefe-Weißbier från Tyskland

Lager
Lagern är utan tvekan det mest sålda ölet i Sverige och därför går jag inte längre in på hur de smakar, de flesta vet det ändå. Om man beställer en stor stark på krogen får nästan alltid en lager av mycket skiftande (oftast rätt dålig) kvalitet. Det är ett underjäst öl vilket innebär att jästen lägger sig på botten istället för på ytan.

Lagern är, som namnet antyder, lagrad. Under lagringen sker kemiska processer i ölet vilket ger det dess smak. En Carlsberg lagras runt 20 timmar och en bra tysk lager lagras i runt 40 dagar, gissa varför det blir skillnad i smak. Man kan säga att en bra lager smakar mer än en dålig.

Lagern finns i båda mörka och ljusa versioner.

Exempel på bra lager är:

Prippklubbens starkpilsner från Sverige
Bitburger från Tyskland
Jever Pilsener från Tyskland
Jämtlands president från Bräcke
Krusovice från Tjeckien
Samuel Adams från USA
Gambrinus från Tjeckien
Slottskällans pilsner från Uppsala

Spontanjäst öl
Ett spontanjäst öl innebär att man inte tillsätter någon jäst alls, istället låter man de naturliga bakterierna i luften sätta igång jästningen. Det kan ta lång tid. När jäsningen är klar lagras oftast ölet, ibland i flera år.

De finns i flera underkategorier som lambic, trappiste.

Dricka.se beskriver en lambic som:

"Smakmässigt är en lambic nästan som ett ungt vin, med en mycket syrlig, torr och lite fruktig smak. Färgen är gyllenbrun med så gott som inget, eller väldigt lite, skum."

Trappiste är ett skyddat varumärke och ölet tillverkas av sex bryggerier, ett i Holland och fem i Beligen. Det är bara deras öl som får kallas Trappiste.

Exempel på bra spontanjästa öl är:

Chimay från Belgien
D'Orval från Belgien
Westmalle från Belgien

Detta inlägg är pingat på Intressant.se.

Andra bloggar om Öl, Alkohol