Medias misslyckande med Lissabonfördraget

I går beslutade riksdagen att Sverige ska skriva under Lissabonfördraget. Några av motståndarna som jag har träffat (som inte är representativa för några andra än sig själva) har klagat på att media har skrivit för lite om frågan och att det därför är få människor i Sverige som vet så mycket om fördraget. Tyvärr har de helt rätt i det.

Pressutredningen från 1972 slog fast att media har fyra funktioner i en fungerande demokrati. Dessa fyra har etablerats som definitionen av god journalistik och de lärs ut på landets journalistutbildningar. När de kom tyckte Svenska journalistförbundet, som också är ett yrkesförbund, att punkterna är viktiga för det är genom att leva upp till dem som vi journalister får vår legitimitet.

Den första av dessa är informationsfunktionen. Media ska ge den information som krävs för att medborgarna ska kunna ta ställning i samhällsfrågor. EU och Lissabonfördraget är utan tvekan en sådan.

En sökning i sökmotorn Mediearkivet på hur många gånger ordet "Lissabonfördraget" har nämnts de senaste sju dagarna ger 266 träffar. Samma sökning på ordet "Obama" ger 461 träffar.

Svenska medier har alltså skrivit nästan dubbelt så mycket om en redan vald president som ännu inte har tillträtt jämfört med vad de har gjort om Lissabonfördaget. Lägg där till att Obama sannolikt kommer att ha ett mindre inflytande på Sverige än vad Lissabonfördraget kommer att ha om det går igenom.

Därmed är det inte särskilt vågat att påstå att media åtminstone på den här punkten inte har levt upp sin uppgift som informationskälla.

Bloggar om Politik Media Journalistik EU Lissabonfördraget och annat Intressant