17 september 2007

Ett brev till mina vänner ET och DL

Hej ET och DL!

Flera gånger har ni sagt till mig att ni inte är intresserade av politik. Som ni kanske har märkt så har det inte påverkat vår vänskap ett dugg och det kommer inte att göra det i framtiden heller. Vi har andra saker gemensamt och så länge ni inte är rasister så är det helt OK och det vet jag ju att ni inte är.

När ni har sagt att ni inte är intresserade av politik så har jag svarat att jag inte riktigt tror att det är sant. Jag tror att det är så att många politiker uttrycker sig på ett sätt som väldigt många människor känner är avskärmande och uteslutande. Vi som är politiskt aktiva måste bli bättre på att berätta hur det vi gör kommer att påverka människor och deras liv på ett bättre sätt. Det är vi alldeles för dåliga på. Två exempel:

Ett exempel från förr

1998 lanserade socialdemokraterna förslaget om en maxtaxa i förskolan. Vi gjorde det med argumentet att vi ville göra förskolan till en del av den generella välfärden. Det var i och för sig ett av skälen men inte det enda och faktiskt inte det viktigaste.

Efter en del motstånd från alla andra riksdagspartier lyckades vi baxa igenom förslaget som har inneburit tusentals kronor mer i plånboken varje månad för många. Vi gjorde det efter en ekonomisk kris på 90-talet där barnfamiljerna fick kraftiga försämringar i välfärden och vi ville betala tillbaka lite till alla som hade bidragit så mycket för att förbättra den svenska ekonomin.

Vi hade kunnat sänka skatten men det går inte att göra för bara barnfamiljer, alla som jobbar betalar ju skatt så då får alla del av det. Därför var maxtaxan i förskolan en bra grej för då lyckades vi "pricka" just barnfamiljerna, det är ju som bekant bara de/ni som har barn i förskolan.

Ett exempel från nu

Den nya regeringen har försämrat ersättningsnivåerna för de som av ett eller annat skäl inte arbetar. Det spelar ingen roll om du är arbetslös, har cancer, har ett funktionshinder som gör att du inte kan arbeta eller om du är pensionär. Så länge du inte jobbar ska du få mindre pengar.

Ett problem i sammanhanget är att regeringen hela tiden pratar om bidrag. Det är en av de största lögnerna som finns för det rör nästan aldrig om det. Det är nästan alltid försäkringar och som med alla försäkringar så betalar man för dem. Om man ska försäkra sig mot skador på bilen så betalar man bilförsäkringen, ska man försäkra sig mot skador på kroppen så betalar man skatt.

När man får pengar från sjukförsäkringen, A-kassan, föräldraförsäkringen eller något annat av våra så kallade bidragssystem så rör det sig alltså inte om någon allmosa som staten ger en i all vänlighet. Det är en försäkring som man får och som man har betalat för eller som man kommer att betala för den dag man börjar arbeta igen. Konstigare än så är det faktiskt inte.

Regeringens politik

Vår regering säger att de satsar på de med låga inkomster. Det är inte sant. Riksdagen har en del räknenissar, som inte är politiker, som partierna kan fråga när de vill veta hur ett förslag påverkar olika grupper i samhället.

Socialdemokraterna har bett dem räkna ut hur regeringens två första budgetar har påverkat folk med olika inkomster. Det finns i diagrammet.

De har delat in Sveriges befolkning i tio lika stora grupper, de som har lägst inkomster finns i grupp 1 och de som har högst inkomster i grupp 10 och så fördelas de andra i grupperna däremellan.

Som du kan se så har den rikaste tiondelen av Sveriges befolkning fått ungefär en tredjedel av förbättringarna. Det är mer än vad grupp 1-6 får tillsammans. Detta samtidigt som arbetslösa och sjukskrivna får mindre pengar. De som inte har mycket får betala till det som har mycket. Man kan säga att det är som Robbin Hood fast tvärtom och någon sådan hjälte fanns aldrig i sagorna som jag läste när jag var barn.

Jag tycker att det är förbannat orättvist och det är en av anledningarna till att jag har engagerat mig politiskt. Jag kräver inte att ni ska göra det för det tar en hel del tid, tro mig jag vet, men jag tänkte ändå att jag ville ge er liten inblick i hur jag ser på det.

Jag tänkte avsluta med hur Björn Afzelius såg på det i sin gamla sång "Medan bomberna faller":
--------------------------------
Kom se dom gamla vännerna som börjat tackla av
inför tidens tjat om "opolitiskhet"
Ja, det är möjligt det är inne nu med kramvänliga ord,
med mjukisar och "objektivitet".

Men hur skall en sleten gruvarbetare satsa på "livskvalitet"?
Hur skall en ensam mor "förverkliga sig själv"?
Nej, politik är inget mode, ingen "ball och trendig grej"
För dom flesta är det en livsnödvändighet.
Och dom jävlar som kan unna sig att satsa på sig själv
dom ger väl fan i resten av vår mänsklighet
--------------------------------


Ha det bra så vi ses snart!

MVH Alexander








Etiketter:

0 kommentarer:

Skicka en kommentar

Prenumerera på Kommentarer till inlägget [Atom]

Länkar till det här inlägget:

Skapa en länk

<< Startsida