14 juli 2007

Jag och liberalen om monarkin

Idag fyller prinsessan Victoria 30 år och det ska firas med pompa och ståt. Som de flesta som står till vänster är jag mot monarki och mina argument är inte nya på något sätt så jag behöver inte upprepa dem här. Istället låter jag GT:s ledarskribent föra min talan. Med undantag för det sista stycket så gör han det alldeles utmärkt i dagens ledare som du kan läsa här.

Nej, ta inte över Viktoria!

Grattis Victoria. I dag kommer du att bli firad till höger och vänster, nåja, mest till höger, och du kommer att få höra högtravande hyllningstal och ta emot hurrarop och gåvor av både medborgare som tycker att kungahus är det finaste som finns och av dem som bara tycker det är viktigt att hålla sig väl med dig och din familj.

Eftersom du är hertiginna över Västergötland får du ett naturum vid Läckö slott av oss medborgare – det har regionens högdjur bestämt. Det här låter rått men fjäsket för kungahuset känner inga gränser.

Som journalist är det extra tråkigt att ta del av kollegornas underdåniga okritiska kryperi. Medan amerikansk media hårdbevakar presidenten och hans anhöriga, och brittisk press jagar hovet med blåslampa, får du och din familj endast enkla, extremt menlösa frågor.

Vi tilltalar er besynnerligt och onaturligt, typ: ”Tycker prinsessan att prinsessan har lärt sig något under älgjakten?” eller ”Kan ers majestät berätta hur det var när ers majestät var liten?” Samma brösttoner som höjs över att regeringar väljer vänskapsband och partibok före kompetens när det gäller utnämningar, håller tyst om att du fått din titel och ditt jobb i arv.

I Sverige talar vi ofta med stolthet om våra starka demokratiska traditioner och vårt öppna samhälle. Men faktum är att den bisarra ordningen med att statschefsjobbet i Sverige går i arv solkar ner den självgoda glorian. Dessutom har den pådyvlat dig ett liv som du själv inte fått chansen att välja.

Vi tar det första först: De som vill bevara kungahuset, och det är de flesta, brukar säga att eftersom regenten inte har någon reell makt är det heller inga problem med att ha en monarki. Det där är kanske sant på papperet. Men i verkligheten påverkas varenda medborgare av att det finns en familj som står ovanför alla andra. Det som du, din pappa kungen och mamma drottningen gör och säger påverkar svenskarna på alla möjliga sätt. Ni har en enorm makt, även om den inte är formell.

Om kungafamiljen skötte sig själv och sin stora förmögenhet skulle det vara helt okej eftersom man då kunde betrakta kungahuset som en historisk kvarleva, som ett slags levande mänskligt museum. Men nu innehar ni staten Sveriges förnämsta ämbete utan att ni har någon annan kompetens än att ni är just kungliga. Ni får miljontals kronor för att representera oss, men vi får aldrig veta vad ni gör med pengarna. Ni hoppar mellan olika studier, men varför ställer ingen krav på hur en statschef ska utbildas?

Sammantaget: Monarkin är således odemokratisk, otidsenlig, ojämlik och lockar fram de lägsta av instinkter. När det gäller dig och din familj personligen kan man beklaga att ni drabbats av en slags historiens hämnd på adeln och aristokratin.

Förr höll den sig med livegna. Nu har ni själva blivit slavar. Gör dig fri Victoria och avsäg dig jobbet. Kräv att statschefen utses genom en demokratisk process. Vem vet, om du ställer upp kanske du får flest röster?

Och gör slag i saken och ställ till med bröllop. Som drottning Kristina en gång sa:
– Det krävs större mod att gifta sig än att dra i fält.

Bloggar om och annat Intressant

Etiketter:

0 kommentarer:

Skicka en kommentar

Prenumerera på Kommentarer till inlägget [Atom]

Länkar till det här inlägget:

Skapa en länk

<< Startsida