11 juli 2007

Men...det är ju vi

Hej Bloggen!

Har du vart med om att du har hört en låt som är så vacker så att du nästan smälter av varje gång du hör den? Jag har varit med om det några gånger faktiskt. Jag tror att första gången var när jag hörde ledmotivet till Bizets opera Carmen. Helt fantastisk. Moonlight i Vermont med Billie Holliday var en annan gång.

Nu har det hänt igen och det bästa av allt är att det faktiskt är en låt med mitt eget band. Den där sångerskan jag pratade om för några dagar sedan har spelat in sångstämman till en av våra låtar som Andreas har skrivit, Plains of Nevermore.

Man smälter varje gång. Klicka här så får du se.

Etiketter:

1 kommentarer:

Klockan söndag, 02 september, 2007 , Anonymous Tobias Persson sa...

Jag tänkte nog att ditt band var seriösa, men kanske inte så proffsiga. Jag har laddat in låten på min mp3 och håller för en gång skull med dig. Det är svårt att stå upprätt när man lyssnar på låten, så vacker är den. Fler sådana!

 

Skicka en kommentar

Prenumerera på Kommentarer till inlägget [Atom]

Länkar till det här inlägget:

Skapa en länk

<< Startsida