13 juli 2007

Spårvagnsetikett

Det är sommar, och Göteborgs spårvagnar fylls av människor som ibland är lite obekanta med stadens och oskrivna regler. Här kommer tio små tips till er som åker spårvagn i Göteborg.


  1. Kärt barn har många namn och spårvagnen ligger göteborgarna varmt om hjärtat. Det vanligaste namnet är förstås ”spårvagnen” men lika vanligt är det så enkla ”vagnen” eller att bara säga linjenumret, ex. ”Jag ska ta femman till Liseberg”. Dock råder det en viss oklarhet om den nya linjen, nummer 13. Göteborgarna tvistar om ifall man kan säga ”Jag ska ta trettan till Centralen” för vad heter egentligen 13 i bestämd form?


  2. Du stämplar din biljett själv. Stoppa in ditt kort i den gröna apparaten och välj önskat antal kuponger. Om du inte har något kort kan du antingen köpa din biljett genom att skicka ett SMS eller genom att lägga pengar i den blåa apparaten som finns i vagnen. Av någon konstig anledning tar den bara mynt. Det billigaste är ändå att köpa ett hundra-kort i exempelvis pressbyrån. Föga förvånande så kostar det 100 kronor och du kan du resa för … ja du gissade rätt, 100 kronor. Det är detta kortet du sedan stämplar i den gröna apparaten.


  3. Du kan gärna fråga spårvagnsföraren vart du ska. De kan mycket om stan och de brukar svara vänligt. Han/hon säljer inga biljetter så du ställer inte till med någon kö men när spårvagnen ska åka bör du gå och sätta dig.


  4. Om någon kommer med en barnvagn ska du ALLTID erbjuda dig att hjälpa till att lyfta upp den in i spårvagnen. Det omvända gäller när någon med en barnvagn ska gå av. ALLTID!!!


  5. Varje spårvagnslinje har en egen färg. Denna markeras längst fram och på sidorna på skylten där en siffra också markerar vilken linje det är. Det är alltså inte hela vagnen som har denna färg, det är bara skylten. Detta är väldigt praktiskt om man ser en spårvagn på långt håll och inte kan se vilken siffra som står på skylten. Om den är lila så vet man att det är åttan som kommer. Alla göteborgare vet vilken färg alla linjer har, det fick vi lära oss i skolan.


  6. Om du får chansen att säga något vänligt till någon så gör gärna det, du brukar få vänliga svar tillbaka. Man kanske inte ska sig in i längre konversationer om någon till exempel sitter och läser en bok eller på något annat sätt tydligt markerar att han/hon vill vara i fred. Det är förstås helt okej att fråga om vägen. Trots att spårvägen har dragit om linjerna en del på sistone så kan du räkna med att de flesta göteborgare har bra koll på vilken vagn som går vart även om många av oss fortfarande tycker att det är lite konstigt att fyran går till Angered och att sexan går till Hisingen. Fyran ska ju gå till Saltholmen!


  7. Spårvagnar är hårda, du är mjuk och det händer en del olyckor ibland. Många som inte är vana vid spårvagnarna är inte vana vid att man ska hålla koll på en sak till när man går över gatan. Det är inte bara bilar och bussar. Spårvagnar kan inte väja undan om du går ut framför den så se till att ha koll på var de är någonstans.

    Det går alldeles utmärkt att cykla över spårvagnsspår men se till att göra det med en ordentlig vinkel så att cykelhjulet inte åker ner i spåret. Om det ändå skulle ske så bromsa så fort du kan. Det är i princip omöjligt att få upp hjulet ur spåret samtidigt som man cyklar.


  8. Om vagnen är full ska du alltid resa dig upp om det kommer någon som behöver din sittplats bättre än du. Det gäller till exempel gamla människor, gravida kvinnor och de med funktionshinder. Självklart står du inte där barnvagnarna ska stå om det kommer någon med barnvagn.


  9. Om det är ont om sittplatser i spårvagnen så behöver din väska eller ditt lilla barn ingen egen sittplats. Okej, ganska många göteborgare följer inte den här regeln men jag lovar att vi uppskattar dig mer om du gör det.


  10. Du kan kliva på spårvagnen från vilken dörr du vill men låt avstigande gå av vagnen först. På de lite äldre spårvagnarna får du själv öppna dörren. Detta görs med kroppen, inte med någon modern knapp. Många av oss har lite roat sett turister som står och väntar på att dörren ska öppnas utan att något händer men då brukar någon mer erfaren resenär komma till undsättning.
Tack Jonas Morian för inspiriationen.

Bloggar om och annat Intressant

Etiketter:

4 kommentarer:

Klockan fredag, 13 juli, 2007 , Blogger Jonas Morian sa...

Otroligt kul! Och lärorikt. Nu behöver jag inte riskera att göra bort mig nästa gång jag är på västsidan.

 
Klockan fredag, 10 augusti, 2007 , Blogger Johan sa...

två frågor Alexander, eller nej, tre...

1) är det där med att man fick lära sig vagnfärgerna i skolan sant?

2) menar du att alla funktionshindrade har företräde till sittplatserna eller gäller det bara dem med fysiskt funktionshinder?

3) vad händer till hösten för dej? Stats B?

 
Klockan fredag, 10 augusti, 2007 , Blogger Johan sa...

Jaha. Hade jag läst lite längre ner hade jag sett det där om journalisthögskolan.

Grattis!

 
Klockan fredag, 10 augusti, 2007 , Blogger Alexander Sofroniou sa...

Hej Johan!

När jag gick i första klass gick vi igenom alla spårvagnars färger. Jag har för mig att vi gjorde det på förskolan också men det är jag inte säker på.

Det är naturligtvis de med fysiska funktionshinder som man ska bereda plats för. Glömde skriva det.

Ha det bra!

 

Skicka en kommentar

Prenumerera på Kommentarer till inlägget [Atom]

Länkar till det här inlägget:

Skapa en länk

<< Startsida