Att leva som tankspridd

För några år sedan bildades Tanksspriddas riksförbund vilket väckte stor munterhet i media, Studio 1 ägnade en hel timme åt ämnet. De hade bjudit in forskare som förklarade fenomenet och där fanns tankspridda som berättade vad de hade vart med om. Det var en underhållande timme.

Jag är tankspridd. Sjukt tankspridd faktiskt. Och en sak ska du veta, det är INTE roligt och det är INTE billigt. I början tyckte min sambo att det var ganska gulligt och underhållande att se mig springa omkring som en idiot för att hitta glasögonen / rakapparaten / passet / noterna / mobiltelefonen men nu har hon också tröttnat. Nu har de gulliga överseendet övergått till det mer irriterade "Åh Alexander, den ligger i din jackficka" eller "du har glasögonen på dig" eller "varför lägger du inte den där rakapparaten på samma ställe varje gång så att du vet var den ligger?" Just sådant snusförnuftigt trams är bara irriterande.

Min tankspriddhet yttrar sig på några olika sätt:

Jag glömmer var jag har lagt saker

Därför måste jag leta och leta och leta. Det tar tid och man förbannar sig själv för att man är en idiot som inte lägger saker på samma ställe varje gång. Igår kväll sprang jag och letade efter rakapparaten i tio minuter.

Det man inte har i huvudet får man ha i benen

Jag har mycket i benen. Jag vet inte hur många gånger jag har hunnit några hundra meter hemifrån när jag har upptäckt att mobilen som jag la på byrån i hallen för att komma ihåg den fortfarande ligger på byrån i hallen. Det är bara att vända om och hämta.

Jag har fortfarande lite dåligt samvete för den där gången när jag cyklade från Solberga till Hässelby (två förorter på var sin sida av Stockholm) med min kompis Emelies lägenhetsnycklar som jag skulle ge till hennes föräldrar. Hon fick vänta rätt länge innan hon kunde komma in i sin lägenhet.

Förlåt Emelie! Det var inte meningen!!!

Jag lägger mina grejer på "bra ställen" så att jag ska komma ihåg var de ligger och ja, jag glömmer var dessa ställen är någonstans

Mirakulöst nog klarade min plånbok av färden genom Stockholm på mammas killes biltak för några år sedan. När min mamma, pappa eller någon av mina bröder ska häckla mig inför mina vänner om min tankspriddhet tar de alltid upp samma exempel så här får du det:

När jag bodde i Vaxholm fanns det en äng i kvarteret där de boende brukade fira midsommar. Mitt på ängen finns en grop där midsommarstången placerades. Någon gång tidigt på våren var jag och min pappa där och spelade fotboll, det var lite varmt så jag tog av min min tjocka tröja och la den i gropen "på ett bra ställe så att den inte är i vägen". Jag glömde bort tröjan och min mamma undrade vad jag hade lagt den. Jag hade ingen aning. Veckorna gick och midsommar kom. När midsommarstången skulle stoppas ner i gropen undrade rätt många varför det låg en möglig turkos tröja där.

Jag lägger saker på ett särskilt ställe för att jag ska komma ihåg att ta med mig det, sedan glömmer jag att jag har lagt det där.

Lika irriterande som det första. Jag är inne på mitt tredje par glasögon. Det första paret ligger på en pir på Kreta, det andra paret ligger på Södra Kyrkstensklacken i Åre och det tredje paret har jag på mig just nu (jag ska erkänna att jag faktiskt kände efter om jag hade glasögonen på mig det när jag skrev föregående mening)

Detta har betytt att jag har vart tvungen att köpa nya halsdukar / sladdar / vantar / böcker / mobiltelefonladdare / miniräknare / glasögon. Dyrt som sjutton alltså. Gitarren som jag glömde på tåget mellan Uppsala och Stockholm fick jag faktiskt tillbaka men jag var tvungen att vänta på Stockholms central i tre timmar på att tåget som hade återvänt till Uppsala skulle komma tillbaka.

Det lustiga i det hela

Många tycker som sagt att det är ganska lustigt och ibland hör man folk som nästan skryter över hur tankspridda de är. Det finns ett nästan romantiskt skimmer över virrpannan som har så mycket i huvudet att han glömmer de mest triviala saker. Det är en socialt accepterad idioti som är underhållande och som man kan skratta åt utan att såra någon eller att framställa någon som en idiot i övrigt.

Jag tycker däremot inte att det finns något romanstiskt alls över detta. Jag önskar verkligen att jag inte var så tankspridd för det är riktigt förbannat jobbigt. Och till alla er som likt Emelie blir lidande:

FÖRLÅT!!!


Detta inlägg är pingat på Intressant.se.

Andra bloggar om Tankspridd Tankspriddhet