Alexander Sofroniou: Musikkultur i Japan

1995 åkte jag runt i Japan i sex veckor. Japan är ett land där urgamla traditioner blandas med modern och ibland västerländsk kultur. Mitt bland skyskrapor och tåg som svävar fram på magnetiska rälsar ser man buddhistiska tempel och kvinnor i geishakläder.

Fram till 1853 då den amerikanske kommendören Matthew Perry gick i land var Japan helt isolerat från omvärlden och hade så varit i över 200 år. Sex år senare öppnade japanerna en hamn för utlänningar, den i Nagasaki. Alla andra var stängda.

Isoleringen lever kvar i japansk kultur. Grekerna kallade utlänningar för barbarer, japanerna kallar oss för Gaijin. Grekerna kallade utlänningar för barbarer för att de tyckte att det lät "bar bar bar bar" när de pratade medan gaijin betyder ”person utifrån”. Det används ibland i kränkande sammanhang som baka-gaijin (korkade utlänning) eller gaijin-kusai (det stinker utlänning). Den japanska befolkningen är fortfarande en av de mest etniskt homogena befolkningarna i den industrialiserade världen och det finns en högre grad av misstänksamhet mot utlänningar där än i exempelvis Sverige.

Japan importerar ofta utländska kulturfenomen och japanifierar den. Det syns tydligast i det som kallas Visual Kei, en sorts rockmusik som bygger på det visuella där musikerna snarare är karaktärer än personer. Ett band kan till exempel ha en serietidning också. Icke-japanska exempel på Visual Kei är Lordi och Gwar.

Jag köpte några skivor av Visual Kei-band när jag var där. Många av dem har tyvärr svårt att slå igenom utanför Japan för många tycker säkert att musik på japanska är lite knepigt. Nedan finns exempel på de två av de bästa Visual Kei-banden jag hittade där.

Det första heter X-Japan som sjunger på engelska. Om du gillar hårdrock eller progmetal så kan jag verkligen rekommendera klippet som är 34 minuter långt.

Det andra bandet heter D’Erlanger som blandar (mycket dålig) engelska med japanska.

Mycket nöje!

X Japan - Art of Life (Live)