Om feminism

Tidigare har jag skrivit om Katrine Kielos. Nu har det har uppstått en diskussion om feminism på hennes blogg. Kombatanterna är jag, Jonas n, och någon som är anonym. Jag tänkte fortsätta diskussionen här på min egen blogg för att samtidigt beskriva min syn på feminism och skillnader mellan kvinnor och män.

I formell mening är alla människor fria att göra vissa val. Jag kan välja vad jag ska ha på mig för kläder, hur jag ska uppföra mig, vad jag ska skriva på denna blogg o.s.v.

Sedan finns det vissa val som vi inte kan göra. Några av dessa är alla överens om. Några exempel som är pedagogiskt tydliga: jag kan inte välja att bli gravid, jag kan inte välja att andas under vattnet, jag kan inte lyfta en elefant.

Sedan finns det val som är formellt fria att göra men som ändå är mer eller mindre otänkbara eller osannolika av olika skäl. Jag välja att skicka min sjuårige son till skolan i en rosa klänning med vorlanger och söta flätor i håret, jag välja att skaffa långa naglar och måla dem rosa, jag kan välja att byta namn till Alexandra om jag lyckas övertyga Skatteverket att det inte kommer att "väcka anstöt eller kan antas leda till obehag" för mig.

Alla är saker som kvinnor kan göra men som är svårare för män. Inte för att det är fel, omoraliskt eller olagligt utan för att de normer som finns för de olika könen säger att män inte "ska göra" så. De som bryter mot dessa normer ses som speciella.

Samma sak gäller för kvinnor, en kvinna kan välja att sitta bredbent på bussen, hon kan välja att inte raka sig under armarna och hon kan välja att inte BH på sig. En kvinna som gör något av detta går emot normen om hur en kvinna "ska göra" vilket gör att vi andra kommer att se henne som lite annorlunda, det kommer att bli en faktor för oss när vi ska bedöma henne.

Dessa normer är otroligt begränsande. Båda för våra liv i sig och för de val vi vill göra. I mitt drömsamhälle är kön en faktor när det gäller artens reproduktion och allt som har med att göra, uppvaktande, förälskelse o.s.v.

Jonas N har framfört några argument mot mitt resonemang som jag vill bemöta.

Jag föreslår att du behandlar kvinnor och män som du vill och hoppas att det innebär att du behandlar dem respektfullt (oavsett klädval och frisyr).

Tro mig, jag vill det men jag inser mina begränsningar. Jag bär med mig samma ryggsäck som alla andra där jag värderar kvinnor och män olika.

Men återigen menar du verkligen att 'korrekt' behandling skulle vara att alla behandlades exakt lika!? Verkligen?

De ska behandlas utifrån sina handlingar, det finns naturligtvis skitstövlar men då ska jag behandla personen annorlunda för det, inte för att han eller hon är kvinna, kristen, lång, fet eller något annat.

Själv uppträder jag olika mot män/kvinnor, artiga/oartiga, anständiga/ohederliga, älder/yngre, smarta/korkade, intresserade/ointresserade, ambitösa/lata osv i all oändlighet.

Man kan välja att vara artig/oartig, anständig/ohederlig, ambitiös/lat. Däremot kan man inte välja att vara man/kvinna, äldre/yngre eller smart/korkad.

Jag vill inte att mitt uppförande mot personer som är födda med sina egenskaper ska vara annorlunda. Män/kvinnor, gamla/unga, jag vill behandla dem lika och det göra jag inte.

Angående ditt exempel med rosa klänning, volanger och flätor är det förstås (medvetet?) trams. Det är det av samma anledning som jag inte skulle dyka upp på en anställningsintervju med sandaler, shorts och bar överkropp samt en surfbräda, eller ovårdad och lortig första gången jag skulle träffa tjejens föräldrar osv.

Min poäng är att en sjuårig flicka mycket väl kan gå till skolan i rosa klänning, volanger och flätor i håret. Däremot skulle hon inte dyka upp på en anställningsinervju i kortbyxor och sandaler men en surfingbräda. Hon skulle inte heller vara ovårdad eller lortig första gången hon träffar sin respektives föräldrar. Det är alltså skillnad om du är kvinna och man.

Vet du, Alexander, det finns inget generiskt fel med att där finns traditioner, traditioner som en hel del följer utan att tänka efter allt för mycket. I många lägen förenklar det tillvaron och underlättar beslut.

Det kanske underlättar men det begränsar också. Om en pojke och en flicka som är lika gamla drömmer om att bli fotbollsproffs är sannolikheten att pojken lyckas oerhört mycket större med tanke på att det bara är två kvinnliga fotbollsspelare i Sverige som försörjer sig på det. Det är inte den lilla flickans fel att det är svårare för henne att bli fotbollsproffs samtidigt som det inte är den lilla pojkens fel att det är lättare för honom.

Jag tycker faktiskt att tanken är lite stötande att någon skulle låta sina sjuårige son vara instrumentet för att visa sin egen 'frigjordhet' och avsaknad av steroetypa fördomar. Mer än bara lite, faktiskt! (Men visst, sån't förekommer också)

Jag håller med.

Och låt för guds skull varje individ själv avgöra vilken fotbollsmatch denne vill gå på (om det nu skall gås på fotboll alltså!)

Självklart men våra val är inte fria från fördomar och föreställningar om världen.