Sverige och euron

Folkpartiet har väckt sitt (och mitt) gamla krav till liv om att Sverige borde ha euron som valuta. De gjorde det i och för sig i ett sammanhang där det inte har att göra men ändå. Det ställer en intressant fråga på sin spets, hur länge gäller ett folkomröstningsresultat?

I euro-omröstningen 2003 röstade 55,9 procent av väljarna Nej och 42 procent röstade Ja. Det finns gott fog för att hävda att nej-sidan vann en jordskredsseger, majoriteten var stor och områden som traditionellt är EU-positiva fick en majoritet nej-röstare. Om man ser till riksdagsvalkretsar var det bara fyra stycken där ja-sidan fick majoritet, Stockholms län, Stockholms kommun, Malmö kommun och Skåne läns södra.

Sverige kommer att ordna en ny folkomröstning om euron någon gång. Jag är ganska säker på att euro-motståndare då kommer att anklaga sittande regering för att försöka köra över folkomröstningen från 2003. De kommer att hävda att regeringen inte tycker att folk "röstade rätt" 2003 och att man hoppas på ett "bättre" resultat den här gången. Sedan kommer de säkert att ta Danmark och Irland som exempel på regeringar som har åkt på bakslag i EU-folkomröstningar och ordnat nya som de har vunnit.

Resonemanget är naturligtvis varken hållbart eller särskilt demokratiskt och det sätter fingret på en av svagheterna med folkomröstningsinstitutet. Det är ingen tvekan om att de folkomröstningar som har hållits i Sverige är mycket legitima. De har haft ett högt valdeltagande och resultaten har varit tydliga.

Det är en legitimitet som inte får tolkas som att de gäller för längre tid än vad till exempel ett valresultat i "ett vanligt" val gör. Få skulle resonera att det vore dumt att hålla val igen 2010 med hänvisning till att vi ju röstade 2006 och då beslutade vilken riksdagsmajoritet vi skulle ha.

Tyvärr verkar inte samma gälla för folkomröstningar. Av någon anledning tycker vissa att de resultaten ska gälla en längre tid. Det är inte rimligt för väljarna har faktiskt rätt att ändra sig.

Bloggar om Politik EU Euro Folkomröstningar Demokrati EMU och annat Intressant

Ett brev till GP:s ledarskribent Maria Haldesten

Igår skriver Göteborgs 21 stadsdelschefer (alltså tjänstemän, inte politiker) en debattartikel i GP. Idag svarar GP:s ledarskribent Maria Haldesten på GP:s ledarsida. Jag håller inte med henne och därför skrev jag nedanstående mejl till henne. Vi får se vad hon svarar.

Uppdaterat 11:52 Du kan läsa Maria Haldestens svar om du scrollar ner lite.

Hej Maria!

Jag heter Alexander Sofroniou och representerar socialdemokraterna i SDN Centrum. Jag jobbade tidigare som stadssekreterare åt den socialdemokratiska kommunstyrelsegruppen med ansvar för bland annat förskolefrågor och de regler som gäller idag togs fram när jag jobbade där.

För det första: Din liknelse med Sovjet är både felaktig och faktiskt ganska förolämpande. Sovjet var en brutal diktatur där politiska massmord och deporteringar var satta i system. Det känns lite märkligt att du drar in det i frågan om köer i Göteborg.

För det andra: Skollagen kräver att ett barn ska få en plats på en förskola "utan oskäligt dröjsmål". Om man söker plats på endast en förskola eller om man tackar nej till en erbjuden plats får man räkna med att det kan ta lite längre tid. Jag vet att det är ett hypotetiskt resonemang men jag tycker att man kan använda sådana för att det ska bli tydligt och pedagogiskt. Tänk om alla barn i Göteborg sökte sig till en och samma förskola. Skulle då Göteborgs Stad klandras för att de får vänta längre än fyra månader? Det tyckte varken vi eller Skolverket och det tycker inte heller den nuvarande borgerliga regeringen.

Det är nämligen det som är den springande punkten och som många, bland annat GP och Helene Odenjung sällan nämner. Det finns en kö, det är ingen tvekan om det, men frågan är hur många i den kön som Göteborgs Stad inte lever upp till skollagens krav för. Skolverket, inte Sovjet, menar att om en förälder väljer att tacka nej till en erbjuden plats så har kommunen levt upp till skollagens krav att erbjuda en plats utan oskäligt dröjsmål och då ska kommunen inte klandras.

Göteborgs Stad har anammat de regler som Skolverket har satt upp, det har ingenting med Sovjet att göra och den borgerliga regeringen har inte ändrat dem sedan den tillträdde. Dessa regler säger att Göteborg ska klandras för att inte ha erbjudit en plats i förskolan för 14 barn.

MVH Alexander Sofroniou

Bloggar om Politik Göteborg Förskolan och annat Intressant

GP svarar

I ovanstående brev till GP:s ledarskribent Maria Haldesten lovade jag henne att publicera hennes svar om det kom något. Det gjorde det, efter mindre än en timma faktiskt. Här kommer det:


Hej Alexander!
I dagens GP berättar en Torlandsfamilj om hur de uppfattade stadsdelschefernas köbeskrivning som ett slag i ansiktet. Göteborgs förskoleansvariga s-politiker Ann Lundgren förklarar att om Torslanda SDF inte kan leverera, får de erbjuda familjen plats i grannstadsdelen.
Det beskedet tycker inte jag är rimligt.
Vår familj bor centralt, vi har barn på ett dagis respektive hos en dagmamma några kilometer från hemmet. Ändå tar barnleveranserna nära en timme varje morgon. Det ger mig personlig insikt om det orimliga i att familjer förväntas acceptera vilken placering i stadsdelen som helst, eller i grannstadsdelen!
Liknelsen med Sovjet må vara hårddragen, men känns inte orättvis.
Nog borde barnfamiljer kunna erkännas rätten att välja barnomsorg med omsorg, kunna få placera sina barn i förskolor vars profil och personal de uppfattar som bra. Att inte räknas som köande om man sätter upp flera alternativ, om än inte alla stadsdelens, tycker jag är ett hån mot barnfamiljerna.
Mvh
Maria

Bloggar om Politik Göteborg Förskolan och annat Intressant

Woodo Guitars

Jag har just slutit ett sponsoravtal med Woodo Guitars, ett avtal som jag är både stolt och glad för.

Stolt för att Woodo vill synas med mig. Det är nog det största erkännandet jag har fått som musiker.

Glad för att de gör fantastiska instrument. De låter bra och de är extremt lättspelade. Jag spelar på sexsträngade basar och det är ofta problem med den låga B-strängen som ligger fyra tonsteg under den lägsta strängen på en fyrsträngad bas. Det är en väldigt låg ton och många instrument klarar inte riktigt av den men Woodos basar gör det utan problem.

Dessutom gör de sexsträngade bandlösa basar och det har jag letat efter i nästan tio år.

Hjälpen vi inte behövde

Folkpartiet har presenterat sitt program för valet till Europaparlamentet den 7 juni. Det är bland det dummaste jag har läst. De går till val på:

• Sverige bör gå över till euron inom tre år
• Kärnkraft bör vara en del av Europas klimatstrategi för att slippa ryskt gasberoende
• Stoppa EU-parlamentets flyttcirkus mellan Bryssel och Strasbourg
• Europeiskt FBI bör skapas mot organiserad brottslighet
• Skrota EU:s jordbrukspolitik - använd pengarna till satsningar på energi, infrastruktur, forskning och brottsbekämpning.
• Öka livsmedelssäkerheten i hela Europa

De tre översta punkterna beslutas över huvudtaget inte av Europaparlamentet och det vet Jan Björklund men han säger till Politikerbloggen att han ser valet som "en opinionsyttring om EU-samarbetet". Maken till dumheter...

I tidigare valrörelser har jag kämpat mot EU-motståndare som har försökt diskutera om vi ska vara mer i EU eller inte, något som inte heller har med valet till Europaparlamentet att göra. Jag har försökt övertyga dem om att EU är en ny nivå i den svenska politiken utöver kommuner, landsting och riksdag. Det svenska partierna ställer upp i valet som representanter för sina partier, inte för sina länder, och det finns samma politiska skillnader i EU som det gör i Sveriges riksdag.

Folkpartiet har varit ett av de mer EU-positiva partierna i svensk politik och det ska de ha heder för men här biter de sig i svansen. De tar inte Europaparlamentet på allvar när de förminskar valet till en opinionsyttring av EU.

Detta är en hjälp som vi som gillar EU inte behöver.

Bloggar om Politik Folkpartiet EU Valet till Europaparlamentet Jan Björklund och annat Intressant