Depressioner och förakt för människor i nöd

Här kommer den andra artikeln om svensk sjukvård. Den första hittar du om du klickar här eller scrollar ner lite.

Lyckopiller och depressioner

Ordet lyckopiller är ett tecken på fördomar och att se ner på de människor som förmodligen har det svårast. Här får du reda på varför.

Psykiska sjukdomar är väldigt skambelagda och fördomarna om dem är många. Psykiatrins historia, som vi för övrigt inte ska vara stolta över, har förmodligen gjort sitt till, dagens mentalsjukhus har tidigare haft beteckningar som "Idiotanstalt" och "Avdelning för sinnesslöa" för att ge några exempel. I filmer ser vi psykiskt sjuka människor som sitter på en stol och vaggar fram och tillbaka med en salivsträng hängande från munnen vilket förmodligen får många att sätta ett likhetstecken mellan psykisk sjukdom och låg intelligens eller låg intellektuell förmåga. Ett samband som helt enkelt inte finns.

Tänk dig att du har druckit två flaskor vin. Du skulle ha svårt att prata tydligt, du skulle förmodligen ha lite svårt att gå, du skulle kanske känna dig lite glad och upprymd, du skulle kanske våga göra saker som du annars inte skulle göra och att köra bil är inte att tala om. Anledningen är att kemikalien etanol, också känd som alkohol, påverkar dig. Du blir helt enkelt full.

Tänk dig sedan att du skulle känna av den här fyllan dag efter dag, vecka efter vecka och månad efter månad utan att du har druckit en droppe alkohol. Det låter lite jobbigt eller hur.

Ungefär så är det med en depression. Vår hjärna är en kommunikationscentral som styr saker som känsoliv, aptit och sömn m.m. Hjärnan består av miljontals nerver som kommunicerar med varandra med signalsubstanser, kemikalier alltså, som man kan ha för hög eller för låg koncentration av. Om man har fel koncentration av signalsubstanserna seratonin, dopamin eller noradrenalin påverkar det kommunikationen mellan nerverna i hjärnan på ett sätt som gör att man får en depresssion.

Många som är depremirade, särskilt män, försöker ta sig i kragen, skuldbelägga sig själva och "skärpa sig". De förstår inte att en depression faktiskt är fysisk så tillvida att den syns på ett blodprov på samma sätt som en fylla gör. Den som försöker "skärpa sig" ur en depression är dömd att misslyckas på samma sätt som den som har 1,5 promille alkohol i blodet inte kan skärpa sig när han/hon kör bil. Vid en depression har den kemiska balansen i kroppen satts ur spel och det händer ungefär hälften av alla kvinnor och en fjärdedel av alla män någon gång i livet så det är väldigt vanligt.

Fördelen, om man nu kan använda det ordet, är att depressioner kan behandlas, ofta framgångsrikt. Det finns antidepressiva mediciner som ofta betecknas som lyckopiller. En sökning på Google ger många träffar till våra större dagstidingar som också använder termen.

Man kan blir lycklig på många olika sätt och de flesta av oss kan påverka det en aning. Jag kan anstränga mig för att uppnå något svårt och om jag lyckas så blir jag lycklig och det finns inget piller i världen som kan åstakomma det åt mig. På samma sätt är det med antidepressiva mediciner. De skapar inte lycka, de tar bort olycka och det är väldigt skillnad. Antidepressiva mediciner är alltså inte någon genväg till lycka.

Lite då och då hör man larmrapporter som säger att antalet ungdomar som får lyckopiller ökar och det beskrivs som ett problem. Det är möjligtvis ett problem att vårt samhälle är uppbygt så att fler ungdomar får depressioner men det är knappast ett problem att ungdomarna som drabbas blir behandlade för det.

Jag är säker på att ordet Lyckopiller bottnar i föreställningen att de som får dem tar en genväg till lycka på ett sätt som "vi andra" klarar själva. "Vi andra" som är lite bättre och lite starkare.

Okunnighet och förakt för svaghet, något annat är det inte.

Tecken på att man lider av en depression om de påverkar ens sociala liv eller arbete:

• Långvarig nedstämdhet
• Sömnsvårigheter
• Man är inte lika intresserad av saker som tidigare
• Nedsatt sexlust
• Orolighet utan det egentligen finns något skäl till det.
• En allmän känsla av att man är värdelös
• Koncentrationssvårigheter
• Beslutsångest

Detta inlägg är pingat på Intressant.se.

Andra bloggar om Samhälle Sjukvård Psykiatri Depressioner Lyckopiller

Döden och dess politiska konsekvenser

SOM-institutet på Göteborgs universitet gör undersökningar om allt mellan himmel och jord och där sticker sjukvården ut. Det är den enda verksamheten där människors egna erfarenheter inte spelar roll för hur man ser på verksamheten, istället accepterar man medias verklighetsbeskrivning som övervägande är negativ. SOM-institutets undersökningar visar att de som själva har goda erfarenheter av sjukvården tycker att de har haft tur till skillnad från alla andra som har stött på ”hur det verkligen är”.

Till skillnad från många andra har jag arbetat inom sjukvården, jag har varit mentalskötare på Lillhagens sjukhus i Göteborg. Jag arbetade på många olika sorters avdelningar, akuten, akut psykos, psykos rehab, missbruk och geriatriken (psykiatri för äldre).

I tre artiklar kommer jag att ge min syn på sjukvården och jag ska börja med döden, gå vidare till lyckopillrerna och avsluta med ledarskapet. Här kommer del 1, mycket nöje.

Döden

Jag var 27 år gammal när jag för första gången såg en död människa i mitt "civila liv", alltså utanför mitt arbete. Det var min farfar på hans begravning, i Grekland har man öppen kista. Om jag inte hade jobbat på geriatriken, vilket de flesta ju inte har gjort, hade jag alltså varit 27 år gammal när jag såg en död människa i verkligheten för första gången.

Om man hade kunnat vrida tillbaka klockan 100 i tiden så skulle man hitta ganska få 27-åringar som aldrig hade sett en död människa. Medellivslängden var lägre så man behövde inte vänta lika länge på att ens släktingar skulle dö och människor dog hemma oftare än idag. Fredrik Lindström som håller på med ett TV-program om svenskhet har gjort en del undersökningar, en av dem visar att hälften av svenskarna aldrig har sett en död människa i verkligheten. Utan att veta säkert så är jag ganska säker på att det är en låg andel i ett internationellt perspektiv. Idag dör de flesta på institutioner där anställda tar hand om det hela och därför kommer vi inte i kontakt med döende eller döda människor på samma sätt som förr.

Jag var en av de som tog hand om döda och döende patienter och jag har suttit bredvid när två personer har dött, båda av naturliga orsaker. Det har gett mig ett annat perspektiv på döden. Jag vet att det är en klyscha men vi kommer alla att dö. Om vi har tur så dör vi när vi är gamla och har levat våra liv och förhoppningsvis får vi begrava våra föräldrar, inte tvärtom. Döden är tråkig och man blir ledsen när det sker men den är inte nödvändigtvis hemsk. Om man är med när en gammal människa dör ser man på något konstigt sätt att det är en del av naturens gång. Det är lite svårt att förklara men så är det faktiskt.

De som dog på min avdelning var ofta föräldrar med vuxna barn som var rädda för att mamma eller pappa var på väg att dö. Skulle mamma ha ont? Visste hon om att hon var på väg att dö? Var hon rädd? Frågorna var många och de präglades så gott som alltid av rädsla och en känsla av maktlöshet inför något som man inte hade den minsta kontroll över. De blev rädda när de såg sin anhöriga med blöja och stirra ut i luften med lätt öppen mun. ”Var det verkligen så det skulle vara?”

I media har vi ofta sett just sådana bilder och de har tagits till intäkt för att den svenska åldringsvården är dålig och ovärdig. Många, bland annat Jan Myrdal, har sagt att de absolut inte vill hamna på ett äldreboende när de blir gamla och ska till att dö. Jag menar att det beror på vår okunskap om döden och döende människor.

Rädslan för att en nära anhörig ska dö, maktlösheten man känner och det faktum att de flesta så sällan kommer i kontakt med döden får politiska konsekvenser. Det får många att tro att den svenska äldreomsorgen är dålig när det i själva verket är precis tvärtom. Den är fantastisk.

Lite snabbfakta om döden

• Väldigt få döende människor har ont. Det finns smärtstillande mediciner som man inte snålar med.
• De flesta gamla människor dör mellan klockan 3 och klockan 5 på morgonen, alltså i sömnen när man sover som djupast.
• I slutet av livet sover man väldigt mycket och man har oftast blöja, en katet eller både och.
• Om det inte är hastiga dödsfall som vid exempelvis en hjärtattack så märker man att döden är på gång genom att andetagen kommer med större och större mellanrum tills han eller hon helt slutar att andas. Jag har aldrig hört talas om att någon dör som Skalle-Per i Ronja Rövardotter men det finns kanske sådana exempel också.
• En del gamla är rädda för att dö men min erfarenhet är att de flesta inte är det. De flesta tycker att de har levat sina liv och att de är färdiga med det.

Detta inlägg är pingat på Intressant.se.

Andra bloggar om Politik Samhälle Sjukvård Äldreomsorg Döden

Ulvskog och mandatperioden

Inför valet 1994 beslutade riksdagen att mandatperioderna skulle förlängas med ett år. Beslutet motiverades med att tre år var för kort tid för att en regerings politik skulle få genomslag och verkan och det stöddes av en bred majoritet i riksdagen. Idag skriver Svenska Dagbladet att Marita Ulvskog, som sitter i grundlagsutredningen, vill gå tillbaka till den tidigare ordningen och ha val var tredje år. Det finnas två skäl till att jag inte håller med henne:

För det första. Hon motiverar beslutet med att "Det vore det absolut enklaste och bästa sättet att vitalisera demokratin, att man inte håller sig undan väljarna så länge som fyra år. Utan att väljarna får säga sitt i regeringsfrågan men också i sakfrågan vart tredje år."

Val i sig vitaliserar inte demokratin, det finns inget samband mellan graden av demokrati, eller om du så vill, graden av vitaliserad demokrati, och hur ofta människor får rösta. Man håller sig inte undan väljarna bara för att man inte har val. Det tydligaste beviset är Schweiz med sina cirka åtta folkomröstningsdagar per år där den politiska diskussionen är så gott som död.

Den svenska parlamentariska demokratin förkroppsligas genom de politiska partierna. Ett av dessa, socialdemokraterna, har jag nästan 20 års erfarenhet av och det är bara att konstatera att vi jobbar på som vi alltid har gjort. Det bästa sättet att vitalisera demokratin är att förnya partierna som idag i praktiken styrs av alldeles för få människor, som har alldeles för få aktiva medlemmar och som jobbar för dåligt med att bredda sig och värva nya. Jag har tappat räkningen på hur många som jag har sett gå på ett partimöte för att sedan aldrig komma tillbaka igen och när vi organiserar oss på samma sätt som på 1800-talet är det kanske inte så konstigt. Partierna måste bli folkrörelser i praktiken och inte bara i teorin.

För det andra, regeringspolitiken måste få verkan. Socialdemokraterna vann valet 1994 och fick ta över en mycket dålig ekonomi. Riksdagen drev igenom väldigt många tuffa beslut, sänkning av A-kassa, sänkning av barnbidrag m.m. som var mycket impopulära och som vi fick betala ett högt pris för i valet 1998.

Enligt Marita Ulvskogs resonemang skulle vi haft val 1997. Jag är övertygad om att vi hade gjort ett ännu sämre val om vi hade haft val då istället för 1998. 1997 hade ekonomin inte återhämtat sig lika mycket så väljarna hade till större delen bara haft nedskärningarna i åtanke, inte dess positiva ekonomiska effekter.

Detta inlägg är pingat på Intressant.se.

Andra bloggar om Demokrati Politik Samhälle Socialdemokraterna Val Grundlagsutredningen

Om humana avrättningar

I onsdags avrättades Angel Nieves Diaz i Florida med en giftspruta. Avrättningen har fått uppmärksamhet då den sannolikt var mycket fysiskt plågsam, bödeln hade av misstag satt in nålen i Angels muskelmassa istället för i en blodåder så giftet samlade sig i musklerna i hans arm. Det måste in i blodomloppet för att fungera och därför var de tvungna att sätta in nya nålar på "rätt" ställe.

När Texas som första stat avrättade en person med en giftinjektion 1982, faktiskt på min födelsedag, motiverades metoden med att den var en human avrättningsform. Den skulle vara bra för den som skulle avrättas som "bara skulle somna in" men också för bödlarna som slapp hantera den elektriska stolen.

Giftinjektionen består av tre kemikalier, den första är penthotal som söver och som också används inom sjukvården när man blir opererad. Den andra är pankuroniumbromid som är ett starkt muskelavslappnande medel och förlamar kroppen så att andningsmuskulaturen slås ut och fången börjar kvävas. Den tredje är kaliumklorid som stoppar hjärtat.

Nu har dock metoden blivit ifrågasatt. Det finns en del som tyder på att den andra kemikalien upphäver den första, alltså den som söver. Detta skulle i så fall innebära att fången vaknar men inte kan röra sig då han/hon samtidigt har fått i sig ett ämne som förlamar. Därmed har frågan väckts, enligt konstitutionen får man inte döma ut straff som är cruel and unususal. Är detta en sådan metod?

Sådana problem får man brottas med om man envisas med att staten ska ta livet av folk.

Sen kan man ju alltid diskutera om det finns några humana avrättningsmetoder.

Detta inlägg är pingat på Intressant.se.

Andra bloggar om Politik Dödsstraff USA

Regeringens spel för ... ja vadå?

När Fredrik Reinfeldt läste upp regeringsdeklarationen sa han att regeringen skulle arbeta för att få "större idrottsevenemang" till Sverige. Nu visar det sig att det var en ren bluff från början till slut för idag sa regeringen nej till att stödja Friidrotssförbundets ansökan om Friidrotts-VM i Göteborg år 2011 eller 2013.

Det finns fem evenemang som går under rubriken "större idrottsevenemang". Dessa är:

1. Fotbolls-VM som Sverige hade 1958.
2. Fotbolls-EM som Sverige hade 1992.
3. Friidrotts-VM som Sverige hade 1995
4. Friidrotts-EM som Sverige hade 2006
5. OS (sommar och vinter) som Sverige hade 1912

Några fler är det inte. Skid-VM kommer att äga rum i Åre om ett par månader, konståknings-VM kommer att äga rum i Göteborg om drygt ett år, hockey-VM har spelats i Sverige flera gånger men dessa räknas inte till större evenemang. De genomförs utan några som helst statliga garantier.

Har regeringen då tänkt att rikta in sig på några andra av de "större evenemangen"? Då kommer de att få svårt. Fotbolls-VM kan vi inte få för den enda arenan som håller måttet är Ullevi i Göteborg, de andra är för små. Samma gäller för Fotbolls-EM som i så fall måste samarrangeras med ett eller flera andra länder.

Friidrotts-EM har vi just haft så det får vi inte igen.

OS kommer Sverige ha mycket svårt att få framöver. Orterna bestäms cirka sju år i förväg och OS-världen har dåligt samvete för att Sydamerika och Afrika inte har fått ordna spelen.

Friidrotts-VM var regeringens enda chans att få hit något större evenemang men de tog den inte. Vid ett senare tillfälle ska jag skriva om varför det är urkorkat att resonera som regeringen gör.

Detta inlägg är pingat på Intressant.se.

Andra bloggar om Alliansen Politik Regeringen Friidrotts-VM

Barnsligt jag vet

När jag blev ombudsman i Jämtlans läns SSU-distrikt reagerade jag en aning när jag fick reda på att SSU-klubben i Strömsunds kommun hette SSU-Flata. Jag är inte den som är den så jag tänkte att det var ju öppet tänkt av dem. Lite tonårsaktigt så där. Sedan fick jag reda på anledningen, området där Strömsund ligger har hetat Flata hur länge som helst, det är nämligen platt som en pannkaka.

Idag har GP en samling av roliga ortsnamn runt om i Sverige. Listan är faktiskt ganska rolig för tänk dig själv att ständigt få höra folks fnissande när du säger att du bor i Mensträsk, Pungpinan eller Snorrslida.

Blekinge
Snoppsborg Gökadal
Bohuslän
Påstigen Kåtorp Flatholmen Kuballe Flateby Flatholmen
Dalarna
Rumpsjön Kåtila Klitten Mussjön Ryckepungsvägen Flatan
Dalsland
Kåtebol
Halland
Bögilt Bögesgård Kärleken Snorrslida
Hälsingland
Njutånger
Jämtland
Snorres väg
Jönköping
Flata Flathult
Lappland
Kåtaviken Porrajärvi Kåtaselet
Medelpad
Gökböle Musklippen
Norrbotten
Kukkolaforsen Kukasjärvi Kåtaträsket Bröstvägen Porrivaara Sexträsk Mensträsk Snorijokk-kåtan
Närke
Vintrosa
Skåne
Böglarehult Porrarp Sextorp Kvinnaböske Snorretorp Gökatorp
Småland
Flathult Kåtån Pung Runkarp Barslida Våthul Horshult
Södermanland
Fittja Trosa Krigslida Pungpinan Snopptorp
Uppland
Bög Bakgöken Fjuckby Snorrevägen
Västerbotten
Kåtaviken Kåtaselet Kåtaholmen Kåtaliden
Västergötland:
Sexdrega Harald Stakegatan Köttkulla Gökhem Trekantsvägen Sädesbingen Ollonstigen
Ångermanland
Brösta
Öland
Kåtorp
Östergötland
Rinna Horsköpet Slaka Kåtebo

OBSERVERA att detta inlägg inte är pingat på intressant.se

Den stackars populisten

Opinionsvindar blåser hela tiden men problemet med dem är att de byter riktning då och då. Det som "alla" tycker en dag kan färre tycka dagen efter. Det kan skapa vissa problem för de som hakar på det "alla" tycker när vinden vänder. Därför undrar jag:

1. Tycker Aftonbladet fortfarande att det är en bra idé att sänka besinskatten? De drev en kampanj om det i våras och en redan år 2000.
2. Tycker Folkpartiet fortfarande att det skulle ha vart en bra idé att hjälpa USA att invadera Irak som de tyckte 2002?
3. Varför hör man inte Göran Hägglund kräva sänkta bensinpriser längre? Kan det kanske bero på att klimatförändringarna har börjat diskuteras och att det kanske inte är lika självklart att vi ska köra mer bil.

Så kan det gå för populisten som låter de tillfälliga vindarna avgöra vad de ska tycka.

Detta inlägg är pingat på Intressant.se.

Andra bloggar om Aftonbladet Kristdemokraterna Göran Hägglund Folkpartiet Jan Björklund Politik Populism

Pinochet är död

Jag vet inte vad motsatsen till hjälte heter: skurk, svin, skitstövel eller djävla mördare, välj själv, men nu har ännu en sådan dött. Chiles förre diktator, Margaret Thatchers polare och Rotarymedlemmen Augusto Pinochet är borta. Därmed har två av de som fick mig att engagera mig politiskt dött på mycket kort tid (PW Botha i Sydafrika var den andra).

När Chiles junta föll tillsattes två utredningar som kom med varsin rapport. Den ena var Rettigrapporten vars officiella namn är The National Commission for Truth and Reconcilliation Report och den andra var Valechrapporten var officiella namn var The National Commission on Political Imprisonment and Torture Report. Namnen beskriver väl vad de handlade om.

Under militärjuntans tid avrättades runt 3.000 chilenska medborgare samtidigt som runt 27.000 människor fängslades, många av dem blev torterades också. Deras "brott" var att de kämpade mot juntan. Nu är den ansvarige generalen bakom denna regim borta och därför kommer han aldrig att bli dömd för sina brott. Det är faktiskt lite synd.

PS: Den svenske kungen är också medlem i Rotary. Visst hade det vart kul om han hade lämnat organisationen i protest mot att Pinochet var medlem. Visst, det skulle aldrig hända för vår kung har inte ryggrad nog men ändå...

Detta inlägg är pingat på Intressant.se.

Andra bloggar om Politik Pinochet Chile Kungen Monarki

Denna kan jag faktiskt inte rekommendera

Jag har ett stort filmintresse. Jag går på bio ofta, jag hyr många filmer och jag ser gärna filmer av andra skäl än själva historien. Hur har regisören lagt upp berättelsen? Hur är dem filmad? Skakig handkamera? Är den ljus eller mörk? Vilken färg har den? Har du till exempel lagt märke till att Star Wars IV (1977) är beige, att Star Wars V (1980) är vit och att Star Wars VI (1983) är grön? Slump? Knappast.

Det finns otroligt mycket att upptäcka och lära i filmens värld, saker om sig om sig själv och om sin omvärld m.m, och därför brukar jag ofta rekommendera bra filmer till mina vänner. Nu har jag dock sett en bra film som jag faktiskt inte kan rekommendera. Den heter Saw III. Det är det äckligaste jag har sett sedan Salò och de 120 dagarna i Sodom som Pasolini gjorde redan 1975.

Jag ska inte avslöja några detaljer i denna filmen men för att du ska få en känsla av vad det handlar om får du här inledningen av föregångaren, Saw II.

En man vaknar upp i ett mörkt rum med mycket sparsamt möblemang. Runt halsen har han en krage på sig med två stålplattor med taggar på. När han har vaknat slås en TV på som spelar upp ett meddelande:

Runt din hals har du en krage. Plattorna kommer snart att slås igen och taggarna kommer att tränga in i ditt huvud och döda dig omedelbart. Någonstans här i rummet finns nyckeln till låset på kragen, om du hittar nyckeln kan du ta av dig kragen och rädda ditt liv. Du ska nu få en ledtråd på var nyckeln ligger. (så visas en röntgenbild av mannens skalle där man ser att nyckeln ligger inopererad bakom hans ena öga). Rösten fortsätter: Detta är en lek, vi ska se hur mycket och hur gärna du vill överleva. På bordet framför dig ligger en skalpell. Du har en minut på dig.

Jag skulle vilja säga att jag gillar skräckfilmer, och det gör jag i och för sig, men ändå inte. Jag minns fortfarande med välbehag när jag och några kompisar cyklade till macken i Vaxholm för att hyra Aliens när den kom 1986. Vi såg den hemma hos Björn i min klass utan att våra föräldrar visste om det och vi blev skitskraja. Den krypande och psykologiskt äckliga känslan när Ripley kröp omkring i rymdskeppet och inte visste om det fanns en alien runt hörnet var fantastisk.

Det är dessa skräckfilmerna jag gillar men de görs så sällan och det är lite tråkigt för det är riktigt kul att bli skitskraj.

Tyvärr är det inte många skräckfilmer som klarar av bygga upp den psykologiska skräcken. Istället är det vanligare med överraskningsskräck, någon går i ett mörkt hus där en mördare finns och något hoppar fram. Hela publiken hoppar till av rädsla tills det visar sig att det "bara var en katt". Puh va skönt. Den skräcken är så mycket lättare att göra än att ägna tid åt att bygga upp rädsla i en berättelse.

Vad har detta då med Saw III att göra? Det är en riktigt bra skräckfilm. Bra i bemärkelsen att den är obehaglig att se på och att man är på helspänn hela tiden. Ändå kan jag inte rekommendera den, åtminstone inte till alla, den är nämligen fruktansvärd våldsam och brutal. Tortyren ovan med mannen som måste skära ut sitt öga för att rädda sitt eget liv är uppdaterad till än mer brutala nivåer och de är fler.

Se den om du är riktigt hårdhudad. Annars bör du faktiskt låta bli.

Detta inlägg är pingat på Intressant.se.

Andra bloggar om Film Skräckfilm Saw III Kultur

Om CSN, borgarna och fribeloppet

Jag lyssnade just på en intervju med den nyvalde MUF-ordföranden Niklas Wykman i P3. Det är ganska skönt med en moderat som inte hymlar, han och MUF tycker att det är fel att staten utjämnar mellan människor med skatt. MUF goes Friedman.

Han kallar sig liberal och exemplifierar detta med att han tycker att fribeloppet i studiemedlet ska tas bort. "När människor kämpar och försöker ska de också få lön för det" säger han. Fribeloppet är det belopp som man får tjäna och fortfarande behålla hela studiemedlet, enligt CSN:s hemsida får man tjäna 49.625 kronor per termin om man är högskolestudent utan att att lånet reduceras.

Borgerliga partier har uttryckt denna åsikt ganska många gånger och jag tycker att den är helt obegriplig. Studielånet är mer förmånligt än vanliga banklån, räntan sätts av regeringen och återbetalningskraven är inte lika hårda.

Jag och alla som jobbar heltid tjänar mer än 49.625 kronor per halvår. Om fribeloppet skulle tas bort skulle jag kunna kvittera ut studielån i två terminer, 7.200 kronor extra per månad.

Varför ska staten hålla mig med subventionerade lån?

Detta inlägg är pingat på Intressant.se.

Andra bloggar om Politik Samhälle MUF CSN Fribeloppet Studielån