24 oktober 2006

Fredrik Reinfeldt och invandrarna

Jag såg just presskonferensen där Fredrik Reinfeldt presenterade de nya minstrarna. Han fick frågan om varför det inte fanns några invandrade moderater på ledande poster i politiken. Återigen hänvisade han till sig själv, några generationer tillbaka invandrade en av hans förfärder till Sverige från Tyskland. Han har alltså också invandrarbakgrund. Påståendet fick journalisterna i salen att skratta till en aning. Jag förstår dem för jag gjorde samma sak.

Invandrarbegreppet är problematiskt av flera skäl. För det första är det svårt, för att inte säga puckat, att bunta ihop alla som inte är födda Sverige till en grupp. För det andra, och det är det Fredrik Reinfeldt sätter fingret på, är det ibland svårt att avgöra vem som är invandrare.

Jag är född i Sverige. Min mamma är svensk och min pappa är grek. Jag pratar grekiska men svenska är mitt modersmål och jag är bättre på det. Jag har varit i Grekland väldigt många gånger och jag har släkt där som jag känner väl. Folk som ser mig tror inte att jag har grekiskt påbrå för jag är förhållandevis blond och jag har blåa ögon. Jag äter hellre vinbladsdolmar med ris och tzatziki än stekt fläsk med löksås och jag har bara kokat potatis tre gånger sedan jag flyttade hemifrån för över tio år sedan.

Är jag då invandrare? Jag har gjort en ganska ovetenskaplig undersökning i min vänkrets och jag brukar få lite olika svar. De flesta säger att jag inte är det, jag har ju bott i Sverige i hela mitt liv och jag pratar svenska som vilken infödd svensk som helst. En sa att hon aldrig hade tänkt på mig som invandrare förrän hon hörde mig prata i telefon med min pappa på grekiska. En på mitt jobb sa att hon aldrig hade tänkt på mig som invandrare förrän min farfar dog och jag var tvungen att slänga mig på nästa flyg till Grekland för att hinna till begravningen som enligt traditionen ska ske inom ett dygn.

Jag minns särskilt en som sa att ”Om du hade hittat Kostas, Dimitris eller Georgios (som min pappa heter för övrigt) så hade man kanske sett dig som invandrare men inte när du heter Alexander". Det fick mig att gå till min grekiske kompis Christos och fråga honom. Han är precis som jag, svensk mamma och grekisk pappa, han pratar grekiska men har svenska som modersmål o.s.v. men det finns två stora skillnader. Han heter Christos och han ser ut som en grek, bruna ögon, näsan och allt det där ”typiskt grekiska”. Han blir behandlad som en invandrare hela tiden.

Är det så att man är invandrare om man har mörkt hår, bruna ögon och en bättre solbränna? Om jag ska vara ärlig så verkar det så. Annars skulle jag och Christos bli bemötta likadant och det blir vi inte. Det är ganska skrämmande för det visar att rasismen i samhället. Den som ser ut som en invandrare blir det, vi andra blir det inte.

Jag ska återkomma till varför Fredrik Reinfeldt inte har en aning om vad han pratar om när han pratar om invandrare vid ett senare tillfälle men jag måste jobba lite nu.

Detta inlägg är pingat på Intressant.se.

Andra bloggar om

18 oktober 2006

Till fallskärmens försvar

Jag arbetar som stadssekreterare vilket är göteborgska för politiskt sakkunnig. Som sådan är jag beroende av min chef Göran Johanssons förtroende. Mitt förordnande går ut vid årsskiftet och efter det vet jag inte vad som händer. Om Göran Johansson tycker att jag är bra nog så kanske jag får fortsätta, annars får jag gå. Det innebär att han personligen har ett mycket stort inflytande över min framtida ekonomi. Om jag får gå vid årsskiftet har jag en inkomstgaranti i sex månader som motsvarar min nuvarande lön.

Avgångsvederlag, inkomstgarantier, fallskärmar eller vad man nu väljer att kalla dem är en tillgång för det demokratiska systemet. De gör att vi som är beroende av en enskild chefs förtroende för vår inkomst inte behöver ta ekonomiska hänsyn när vi agerar på jobbet. Jag kan ta den där striden och säga till Göran Johansson att jag tycker att han har fel och jag kan driva kandidater som han inte gillar till riksdagslistan utan att riskera min ekonomi. På så sätt blir antalet ja-sägare mindre och därmed blir politiken och demokratin bättre.

Motsatsen är en form av korruption. Inte korruption i bemärkelsen att man blir mutad eller köpt utan i bemärkelsen att man inte står upp för sina ideal för att man inte har råd med det ekonomiskt. Sådan korruption finns det gott om i Sverige.

Ingen är fullkomlig. Alla politiker måste omge sig med personer som är ärliga och säger ifrån när de tycker annorlunda. De ska omge sig med nej-sägare som de har förtroende för. På samma sätt fungerar det omvänt, om jag inte har förtroende för politiken som socialdemokraterna bedriver i Göteborg måste jag kunna avgå utan att väga in min förmåga att betala hyra nästa månad. Jag måste kunna säga åt min chef att han ska sticka och brinna, annars blir jag också en ja-sägare.

Fallskärmar ger denna stick-och-brinn-garanti och den ska Sveriges befolkning vara tacksam för.

Detta inlägg är pingat på Intressant.se.

Andra bloggar om

14 oktober 2006

Om förnedrings-TV

När Expedition Robinson började sändas i Sveriges Television 1997 blev det en våldsam debatt. Blotta tanken på att rösta bort någon av sina kamrater skar djupt i den svenska folksjälen. Så gör man bara inte. Ordet förnedrings-TV kom in i svenskarnas vokabulär.

Så här i efterhand kan man tycka att debatten var lite fjantig. Det beror förmodligen lika mycket på att vi har blivit avtrubbade som att den faktiskt kanske var lite fjantig. Första gången några hade sex med varandra i Big Brother-huset blev det en våldsam uppstånedelse och debatt. "Ska våra barn på få se människor ligga med varandra på bästa sändningstid?". Gökandet fortsatte men intresset avtog. Vi blev avtrubbade för det också.

Big Brother sändes i Holland innan det kom till Sverige. Efter den första säsongen hade P1:s Studio 1 ett inslag om programmet. Programledaren och de deltagande debattörerna förfärades över att allt privatliv exponerades och att man faktiskt fick se när människor låg med varandra och när de satt på toaletten och bajsade. Något sådant skulle aldrig komma till Sverige.

Förnedrings-TV är ingalunda ett nytt påfund och vi får nog se Japan som pionjärer på området för där har det pågått länge. När jag var där såg jag TV-program som:
  • Tävla om vem som kan äta ett kilo smör snabbast.
  • Tävla om vem som kan dricka en liter soja snabbast.
  • Sätt dig på en stol så ska vi släppa saker i huvudet på dig från några meters höjd. Vi börjar med ett äpple, fortsätter med en flaska o.s.v. Om du håller ut så kommer vi till slut att släppa en stor tegelsten i skallen på dig. Om du sitter kvar efter det vinner du ära(?) och några minuters berömelse.
  • Utför diverse övningar naken (se filmklippet "En frågesport" längre ner).

Vad är det då som driver människor att ställa upp på detta? Jag skulle kunna komma med massa hobbypsykoligiska förklaringar om att människor gör vad som helst för att få bara med i TV men jag har faktiskt ingen aning. Frågan är snarare varför TV väljer att visa det. De tror förmodligen att de visar vad folk vill ha och det är ingen tvekan om att programmen har tittare.

Om du sluddrar så...



En frågesport



På biblioteket ska man vara tyst



Detta inlägg är pingat på Intressant.se.


Andra bloggar om

13 oktober 2006

Lars Winnerbäck beskriver SSU

Du sa altruism, ett svårt ord som jag inte kände till. I min värld får jag göra som jag vill så jag gick fram och sa: Du, dig vill jag ha. Jag fick en kram och allt var bra.

Lars Winnerbäck, Tretton trappor upp

Altruism=Osjälviskhet, människokärlek

SAOL 1998

Anna Sjödin blev fälld i tingsrätten och kraven på hennes avgång har kommit. Av åldersskäl är jag inte längre aktiv i SSU men jag känner ändå några av dem som i media har krävt hennes avgång.

Många SSU:are har betett sig som genuina skitstövlar mot varandra de senaste åren. De har koncenterat sig på spelet att vinna nästa kongress istället för att utveckla verksamheten och värva medlemmar.

I Göteborg har jag genom åren sett massa goa ungdomar som ger sig in i SSU för att förändra världen och som sedan lämnar när de upptäcker vad som pågår i maktspelet. Det finns naturligtvis fler sådana i hela Sverige. När jag gick med i SSU var det för att kämpa mot apartheidregimen i Sydafrika, inte för att vinna nästa kongress och sätta min polare som ordförande.

Det är med sorg i hjärtat jag ser att spelet fortsätter. Många av dem har krävt Anna Sjödins avgång de seanste dagarna är samma personer som inte ville att hon skulle bli ordförande från första början. Det är viktigt att veta det och ägna sig åt lite grundläggande källkritik när man ser vilka som säger vad. Man måste fråga sig varför de säger just så.

SSU måste lämna striderna bakom sig, gå vidare och de måste sluta att attackera varandra så fort de får chansen. Om de inte gör det kommer de att förlora tusentals ungdomar till, personer med sunda åsikter som upptäcker att SSU bara bråkar internt.

I skrivande stund är det den 13 oktober och klockan är 19:25. Jag gick just in på den interna delen av SSU:s forum Agera för att se vad som hade skrivits om domen och till min stora glädje fanns där ingenting. Det visar att SSU idag är ett annat SSU än det jag lämnade för några år sedan. Om SSU:s ordförande då hade blivit fälld i en rättegång skulle det finnas trådar med hundratals inlägg där den ena falangen anklagar och den andra försvarar. Så var det när Ardalans VUF-pengar diskuterades för snart två år sedan.

Det visar att SSU har utvecklats enormt i positiv bemärkelse. En utveckling som är väldigt lätt att rasera. Alla ni som är aktiva i SSU idag, och särskilt ni som är lite äldre och har ledande positioner i förbund och distrikt, har ett ansvar för organisationen. Det är i sådana här svåra stunder som det visar sig vilka som månar om organisationen mest. Det gäller att ta den chansen.

Den utmärkte Lars Winnerbäck har utan att veta om det illustrerat hur det kan gå till i det politiska spelet. Det är inte alltid altruismen som råder.

Detta inlägg är pingat på Intressant.se.


Andra bloggar om

11 oktober 2006

Bagdad-Berit är inte ensam

Johanna Graf skriver på sin blogg att "Krismedvetenheten hos den socialdemokratiska partiledningen minskar i takt med antal dagar som gått sedan valförlusten." Problemet med påståendet är att det stämmer. Tyvärr får man väl säga.

Inom politiken använder man talregler. De går i korthet ut på att alla ska säga samma sak så att partiet får ut sitt budskap. När jag har följt media de senaste dagarna har jag noterat en ny talregel, "socialdemokraterna fick faktiskt 35 procent av väljarna bakom sig i valet och vi är fortfarande det största partiet". Jag har hört det från olika före detta s-ministrar och senast i morse på P1-Morgon där Berit Andnor upprepade mantrat.

Jag vet inte vem det är som har hittat på talregeln men han eller hon borde genast få andra arbetsuppgifter. Socialdemokraterna har gjort sitt sämsta val sedan demokratin infördes, vi förlorade kampen om verklighetsbilden och högern gick om oss i trovärdighet i vår paradgren om jobben. Att då komma dragande med att vi faktiskt fortfarande är det största partiet är förutom att det är helt ointressant också ett sätt att försöka skyla över den djupa kris som mitt parti befinner sig i.

Länstidningen i Östersund lanserade begreppet Bagdad-Berit igår. Det är ett ganska roligt sätt att illustrera den förnekelse som råder inom delar av socialdemokratin för Berit Andnor är inte den enda. Många har redan konstaterat att Göran Persson missbedömde läget när han i sitt förstamajtal sa att arbetslösheten inte skulle bli en stor fråga men jag tycker att det finns ett värre exempel: valmanifestet.

För det första...

Valmanifestet kom till under stort hemlighetsmakeri. En stor del av partistyrelsen hade ingen aning om vad som skulle stå i det innan de kom till mötet där de skulle behandla (anta?) manifestet. När partiledningen inte ens har förtroende för sin egen partistyrelse är självgodheten ett gigantiskt problem som nästa partiledare måste ta tag i.

För det andra...

Många reagerade på att valmanifestet innehöll få skrivningar om jobben. Kritiken kom från såväl socialdemokratiska ledarsidor som lokala socialdemokatiska företrädare. Persson läxade upp dessa och sa att det visst var ett jobbmanifest. Alla hade fel utom han och han gav självgodheten ett ansikte. Igen.

Jag hoppas verkligen att socialdemokratin nu börjar koncentrerar sig på att granska sig själva lika mycket som man granskar den nya regeringen.

Den utmärkte tecknaren Kjell Nilsson-Mäki från Östersund får idag (ovetandes) bidra med en illustration på dagens blogg. Jag skrattade mycket åt hans bilder när jag bodde i där och såg dem lite oftare än idag.


Detta inlägg är pingat på Intressant.se.

Andra bloggar om:

10 oktober 2006

Anna Sjödin och framtiden

Snart offentliggörs domen mot SSU:s ordförande Anna Sjödin. Det är bättre att förekomma än att förekommas så därför klargör jag min ställning redan idag.

Anna Sjödin måste avgå om:
  1. Det finns bildbevis på att hon har gjort det som dörrvakterna och den övriga personalen på krogen säger att hon har gjort. Alternativt kan jag nöja mig med oberoende vittnen som styrker personalens berättelse.
  2. Om det bevisas att hon verkligen har kallat dörrvakten för svartskalle. Beviset måste vara övertygande och det enda jag kan komma på som håller för att övertyga mig är en inspelning.
Det räcker alltså inte att hon blir fälld för att jag ska kräva hennes avgång. Personalen på Crazy Horse har naturligtvis pratat ihop sig och mer eller mindre kommit överens om vad de ska säga och ord står mot ord. Glöm sedan inte att personalen varken har mer eller mindre intresse i historien än vad Anna Sjödin har.

Det är väldigt osannolikt men om det bevisas att Anna Sjödin har kallat någon för svartskalle så måste hon naturligtvis avgå med en gång. Det spelar ingen roll hur mycket man har druckit, hur förbannad eller kränkt man är eller vilken situation man befinner sig i. Att kalla någon för svartskalle visar vilka värderingar man har. Om det enda som får en att INTE yttra orden är hämningar som försvinner om man till exempel dricker så har man fel värderingar för att vara SSU:s ordförande.

Men jag tror inte att hon har sagt det.


Detta inlägg är pingat på Intressant.se.

Andra bloggar om

06 oktober 2006

Borgare på glädjefyllan

Borgarna är glada över att ha vunnit valet. Förbannat glada faktiskt. Glädjen kan enkelt förstås med tanke på att de inte är så vana vid att vinna val, de svenska borgarna är faktiskt bland de sämsta i världen på just det. I glädjens berusning kommer dock något som kan ge dem en rejäl baksmälla om fyra år. I glädjefyllan förkunnar de att socialdemokratin som den är idag är död. Nu kommer de borgerliga partierna styra Sverige för lång tid framöver.

Jag får 1991-vibbar när jag hör borgerliga debattörer uttala sig om socialdemokraterna. Maria Rankka från Timbro som också ligger bakom bloggen Enpartistaten satt i TV4 för några minuter sedan och hoppades att socialdemokratins förnyelse skulle ligga i linje med den nya regeringens politik. Är någon förvånad? Vad skulle hon annars tycka?

Maria Abrahamsson satt i samma soffa och pratade om den borgerliga valsegern 2010 som om det var den mest självklara sak i världen. Reinfeldt har ju sagt att de ska vinna valet 2006 och driva en politik som gör att de vinner 2010 också.

1991-vibbarna

Några veckor efter valet 1991 skrev den dåvarande MUF-ordföranden Ulf Kristersson en debattartikel i DN (av naturliga skäl finns den inte på Internet som ju knappt fanns då). Där förkunnade han det socialdemokratiska samhällets död och att socialdemokratin nu var förpassad till historien. Den dåvarande SSU-ordföranden, Karl-Petter Thorvaldsson fick svara direkt och skrev något i stil med att "lugna ner dig, om tre år är det val igen och då får vi se hur det går". Tre år senare åkte borgarna på stortorsk.

Då, precis som idag, förkunnade borgerliga debattörer att socialdemokatin var död, att väljarna hade röstat bort den socialdemokratiska politiken en gång för alla och att den svenska befolkningen nu till slut hade blivit borgerlig.

Nu sitter vi med historiens facit i vår hand. Vi såg att borgarna förlorade 1994 och på precis samma sätt kan de förlora 2010.

Ryktena om socialdemokratins död är alltså betydligt överdrivet. Profetior av människor på glädjefyllan bör bemötas med den grad av skeptisism som de förtjänar, som glädjefyllesnack.

Vi ses igen om fyra år för så fungerar demokratin.

Detta inlägg är pingat på Intressant.se.

Andra bloggar om

05 oktober 2006

Dagens I-landsproblem del 2

Åh vad jobbigt det är att man måste skriva www. och .se eller.com varje gång man ska in på en hemsida.

Detta inlägg är pingat på Intressant.se.

Andra bloggar om

Dagens I-landsproblem

Jag har en soffa i mitt arbetsrum på jobbet och jag brukar ligga i den när jag läser handlingar och tidningar. Tyvärr räcker inte nätverkssladden till datorn dit, den är för kort, så jag kan inte ligga i soffan och skriva.

För fler I-landsproblem, klicka här.


Detta inlägg är pingat på Intressant.se.

Andra bloggar om

04 oktober 2006

Några musikaliska betraktelser

Varför har jag inte lyssnat mer på Genesis? "Selling England by the pound" är hur bra som helst och jag påminns om det varje gång jag hör den. Om jag själv någon gång får göra en live-skiva så vill jag att den ska heta "Selling Budokan by the pound" (självklart ska den spelas in där). Om man vill göra titeln lite mer metal så skulle den i och för sig kunna heta "Destroying / Crushing / Consuming / Burning Budokan by the pound" också. Det blir rätt fräckt det med.

Den lokriska skalan är ganska knepig att hitta bra ackord till. Tänk dig en harmonisk mollskala med sänkt sekund/tvåa och en sänkt kvint/femma. De ställer till det.

Trummisar är ofta lite speciella. Det behöver inte vara på ett negativt sätt, men ibland så...

Fan va kul det är att spela med TVÅ grymma gitarrister OCH en grym keyboardist. Det har jag aldrig vart med om förut. För första gången behöver jag inte fundera på om de jag spelar med klarar av att spela det jag skriver. Nu ska vi bara hitta en trummis också.

Varför är det så många tjejer som kan sjunger jättebra som tror att de inte kan sjunga?

Varför är det så få hårdrocksband som spelar Amen Break? (se trumnoterna till höger)

Går den att göra om till 5-takt eller 7-takt? Jag får återkomma. André, David och Andreas är utmanade.

Tipper Gore har förlorat kampen mot rockmusiken. Det är bra.

Hur kommer de sig att de som säger att de tycker om all musik aldrig tycker om den musik jag tycker om?

Alice Copper är sjukt underskattad som låtskrivare. Just nu lyssnar jag på Trash-skivan från 1989. "Why trust you", "Bed of nails" och "Hell is living without you" är asbra.

Twisted Sister har faktiskt gjort fler skivor än Stay Hungry. Deras första platta, "Under the blade", är dessutom bättre.

KSMB måste vara Sveriges bästa punkband. Dead Kennedys är nog världens bästa punkband men Bad Religion är också bra.

När en musiker dör tar ofta karriären och berömelsen ett skutt uppåt. Det har tyvärr inte visat sig gälla Rick van der Linden i det holländska bandet Ekseption. Det är lite synd faktiskt. Jag kan verkligen rekommendera deras skivor. Man kan hitta den i affärer som säljer begagnade skivor och de brukar bara kosta några tior.

Ekseption - Peace Planet




Ekseption - Flight of the Bumble-bee




Detta inlägg är pingat på Intressant.se.



Andra bloggar om

03 oktober 2006

Kommer USA överleva som stormakt?

Om man vill nå framgång som politiker, forskare, musiker eller i princip vad som helst måste man ha en intellektuell utmaning av allt man gör. Den som tror att hon ensam sitter på recepten för framgång är dömd att misslyckas. Allt måste prövas, prövas igen och sedan omprövas och för att det ska lyckas måste man ha högt till tak och en fri, kritisk och tillåtande debatt.

När George W. Bush kom in på den politiska scenen fick den amerikanska politiken ett nytt inslag; Den kompletta idiotin.

Några exempel:
  • Delstaten Kansas undervisar i det som kallas för Intelligent Design som ger en alternativ bild till evolutionsläran.Läs mer här. Bush stödjer initiativet.


  • Den förre justitieminisern John Ashcroft upprördes över entrén till det amerikanska justitiedepartementet. Där fanns en staty av Fru Justicia med bara bröst som vi har vant oss att se henne. Han lät köpa in ett tygstycke för att dölja statyn.


  • Forskare som säger att den globala uppvärmningen är en myt får utrymme och de tas på allvar.


  • Vi har sett kongressförhör där forskare på allvar och ostört får hävda att nikotin inte är beroendeframkallande.


  • USA vill tillåta tortyr.


  • Den urgamla rättsprincipen Habeas corpus som är en av grunderna i en rättsstat ska inte gälla alla. Wikipedia beskriver principen som att någon som är häktad ska...

    "få höra anklagelserna mot sig, skälen till frihetsberövandet e.dyl., rätten att bemöta dessa skäl, och att få en domares eller domstols utslag huruvida laga skäl finns till fortsatt frihetsberövande eller om frigivande med eller utan villkor måste ske".


  • En lärare i Texas blev avskedad för att hon tog med en skolklass till Dallas Museum of Art. Det Progressiva USA skriver mer. Enligt New York Times fick hon ett brev från skolans rektor där det stod att:

    During a study trip that you planned for fifth graders, students were exposed to nude statues and other nude art representations.


  • Fox News finns och människor tittar på det.
Sammanfattningsvis

Den kompletta idiotin har spridit sig till landets absolut högsta politiska ledning. Moralismen har gått från att vara fördömande till att bli lagstiftande. Amerikanska nyhetsmedier är till stora delar urusla. Frågan är om detta land kommer att ha den intellektuella förmågan att vara en supermakt om 50 år.

Den som lever får se.


Detta inlägg är pingat på Intressant.se.

Andra bloggar om